Sammanfattning

Huvud- och halscancer (HH-cancer) är ett samlingsbegrepp för tumörer i läpp, munhåla, svalg, struphuvud, näsa och bihålor, spottkörtlar samt lymfkörtel­metastas på halsen med okänd primärtumör (CUP-HH). Incidensen av HH‍-‍cancer har ökat med 42 % sedan 2008, och det är HPV-inducerade tumörer i orofarynx som ökar snabbast.

Det första nationella vårdprogrammet för HH-cancer i Sverige publicerades 2015 och har nu reviderats en andra gång. Arbetet är genomfört på uppdrag av Regionala cancercentrum i samverkan.

Vårdprogrammet är uppdelat i en allmän del och en tumörspecifik del. Den allmänna delen beskriver allmängiltiga principer vid HH-cancer. Den innefattar bland annat etiologi, riskfaktorer, symtom, allmänna principer för diagnostik, behandling, omvårdnad och rehabilitering. I den tumörspecifika delen beskriver vi mer detaljerat det som är viktigt för respektive diagnosgrupp, till exempel incidens, symtom, utredning, behandling och prognos.

Inom varje diagnosgrupp finns det undergrupper med tumörer som skiljer sig åt i växtsätt samt risk för spridning. Eftersom det inte finns tillräckligt med studier på undergruppsnivå är evidensgradering vansklig och tillräckligt med underlag saknas. Mot bakgrund av de aktuella studierna har gruppen enats om grundläggande behandlingsstrategier inom varje diagnos­grupp. I texten hän­visar vi till de studier som haft betydelse för våra ställnings­taganden. Där det inte funnits vetenskapligt underlag för vilken behandlings­metod som ger bäst resultat har vi angett alternativ.

Eftersom diagnosgrupperna är små är det extra viktigt att tumörklassificeringen är optimal och därför redovisas klassifikationen för varje diagnosgrupp enligt UICC, TNM classification of malignant tumours, 8th edition, 2017.

Svenskt kvalitetsregister för huvud- och halscancer (SweHNCR) har varit en viktig förutsättning för arbetet med vårdprogrammet, och vi har använt data från registret när vi redovisat ledtider, incidens och prognos.

Standardiserat vårdförlopp (SVF) för HH-cancer infördes i januari 2015. Enligt SVF är den maximala tiden från remissankomst till behandlings­rekommenda­tion på multidisciplinär konferens (MDK) 18 dagar, och från behandlingsbeslut till kirurgisk behandling 12 dagar respektive 20 dagar för onkologisk behand­ling. Den kirurgiska behandlingen utförs på universitets­sjukhusen, medan strål­behandlingen även ges på en del länssjukhus. Effektivitet i vård­processen är viktig för att kunna förbättra våra resultat och sedan SVF infördes har led­tiderna minskat.

Sedan föregående revision har en uppdatering genomförts avseende indika­tionen för immunterapi som nu är ett nytt alternativ vid första linjens palliativa behandling, enligt NT-rådets rekommendation maj 2020.

I denna version har samtliga kapitel uppdaterats och kapitlet avseende näs-bihåletumörer har utvidgats och inkluderar nu slemhinnemelanom i näsa/bihåla och olfactoriusneuroblastom. Den histopatologiska informationen har uppdaterats och utökats i flera kapitel.

I denna revision har en del mindre förändringar införts utan några större skillnader i kostnad. De flesta är sådana som successivt genomförts i den kliniska vardagen, till exempel har indikationen för PET-CT utvidgats som en del i utredning och uppföljning av vissa tumörlokaler. Vid konkomitant behandling vid orofaryngeal cancer föreslås karboplatin som förstahands­alternativ i stället för cetuximab, om kontraindikationer föreligger för cisplatin.

Sentinel node har införts på vissa universitetssjukhus vid utredning av N0 hals i stället för diagnostisk körtelutrymning vid cancer i munhåla. Sentinel node bedöms vara en säker och kostnadseffektiv metod för att hitta ockult metastasering.

Utveckling av robotkirurgin fortsätter vid tumörer som är svåråtkomliga.

Eftersom incidensen ökar för HH-cancer behövs en ökad kapacitet för utred­ning, behandling och rehabilitering av dessa patienter. Likaså behöver led­tiderna förkortas ytterligare samt kompetensen hos personalen upprätthållas kontinuerligt.