Inledning

Vårdprogramgruppen har tillsammans med de adjungerade författarna i olika arbetsgrupper tagit fram förslag på revidering av innehållet och text till vårdprogrammet. Avstämning och diskussion har skett via möten samt e-post.

Vårdprogrammet är fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2024-05-07. Beslut om implementering tas i respektive region i enlighet med överenskomna rutiner. Stödjande Regionalt cancercentrum är Regionalt cancercentrum Väst.

Tabell 1. Tidigare versioner

Tidigare vårdprogram publiceras inte men kan begäras ut från Regionala cancercentrum, info@cancercentrum.se.

I denna version av vårdprogrammet justerades process- och resultatindikatorer samt målnivåer för kvalitetsindikatorer i kapitel 21.

I version 3.0 reviderades samtliga kapitel. UICC version 7 hade utgått och enbart version 8 redovisas nu. De figurer som redovisas baserat på data från kvalitetsregistret visar emellertid tumörstadium enligt UICC version 7. 

Den histopatologiska informationen har uppdaterades och utökades i flera kapitel, se avsnitt 19.13 Spottkörtelcancer, avsnitt 19.14 Näs- och bihålecancer samt kapitel 8 Diagnostik och kapitel 9 Tumörklassifikation.

I näs-bihålekapitlet tillkom två histopatologiska tumörer, slemhinne­melanom och olfactoriusneuroblastom, varav slemhinnemelanomen ingår i kvalitetsregistret.

I revisionen infördes en del mindre förändringar utan några större skillnader i kostnad. De flesta är sådana som successivt genomförts i den kliniska vardagen.

Indikationen för PET-CT utvidgades som en del i utredning och uppföljning av vissa tumörlokaler.

Karboplatin ersatte cetuximab som förstahandsalternativ vid konkomitant behandling av orofaryngeal cancer när kontraindikationer föreligger för cisplatin.

Sentinel node har införts på vissa universitetssjukhus vid utredning av N0 hals som ett alternativ till diagnostisk körtelutrymning vid cancer i munhåla. Sentinel node bedöms vara en säker och kostnadseffektiv metod för att hitta ockult metastasering.

För huvud- och halscancer finns ett standardiserat vårdförlopp framtaget, gällande från och med 2015. SVF vårdförlopp har reviderats samtidigt med revisionen av det aktuella vårdprogrammet.

Det finns ingen konflikt mellan innehållet i vårdprogrammet och det standard­i­serade vårdförloppet. Vårdförloppet beskriver vad som ska göras medan vård­programmet utvecklar hur, samt vilken evidensgrund som finns för åtgärderna i det standardiserade vårdförloppet.

Det standardiserade vårdförloppet finns delvis integrerat med texten i vård­programmet men kan också läsas i sin helhet i Kunskapsbanken.

Vårdens skyldigheter regleras bland annat i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Den anger att målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen samt att hälso- och sjukvårds­verksamhet ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. God vård definieras enligt Socialstyrelsen som kunskapsbaserad, ändamålsenlig, säker, patientfokuserad, effektiv och jämlik. Primärvården har, sedan juni 2021, ett särskilt ansvar att tillhandahålla förebyggande insatser utifrån såväl befolk­ningens behov som patientens individuella behov och förutsättningar (13 kap). Vårdprogrammet ger rekommendationer för hur vården ska utföras för att upp­fylla dessa kriterier. Dessa rekommendationer bör därför i väsentliga delar följas för att man ska kunna anse att sjukvården lever upp till hälso- och sjukvårdslagen.

Patientlagen (2014:821 3 kap) anger att vårdgivaren ska erbjuda patienten anpassad information om bland annat diagnosen, möjliga alternativ för vård, risk för biverkningar och förväntade väntetider samt information om möjlig­heten att själv välja mellan likvärdiga behandlingar. Patienten har också rätt att få information om metoder för att förebygga sjukdom och skada (3 kap. 1 §). Vårdgivaren ska enligt samma lag erbjuda fast vårdkontakt samt information om möjlighet till ny medicinsk bedömning, även inom annan region. Vård­givaren ska även informera patienten om regionens elektroniska system för listning av patienter hos utförare. Vårdgivaren ska också informera om möjlig­heten att välja vårdgivare i hela landet inom allmän och specialiserad öppen­vård. Enligt det så kallade patientrörlighetsdirektivet ska vårdgivaren också informera om patientens rättighet att inom hela EU/EES välja och få ersättning för sådan vård som motsvarar vad som skulle kunna erbjudas i Sverige. Praktisk information om detta, till exempel hur och när ersättning betalas ut, finns hos Försäkringskassan.

Enligt vårdgarantin (2010:349) har vårdgivaren en skyldighet att erbjuda patienter kontakt samt åtgärder inom vissa tider. De standardiserade vård­förlopp som Regionala cancercentrum (RCC) har tagit fram och som regionerna har beslutat att följa anger kortare väntetider som dock inte är en del av vårdgarantin.

I hälso- och sjukvårdslagen anges också att hälso- och sjukvården har särskilda skyldigheter att beakta barn som anhöriga och ge dem information, råd och stöd (5 kap. 7 §).

Huvud- och halscancer omfattar 9 diagnosgrupper som i sin tur är uppdelade på många undergrupper, till exempel cancer i munhålan innefattar 5 under­grupper. Vidare varierar dessa undergruppers biologi såsom växtsätt, risk för spridning, aggressivitet och prognos. Vid till exempel näs-/bihålecancer, som är en ovanlig diagnos, finns cirka 12 olika histo­patologiska diagnoser och vid cancer i spott­körtlarna cirka 20 histo­patologiska diagnoser. Undergrupperna är därför små och det är svårt att få tillräckligt stora grupper att studera. De flesta studier baseras på sammanslagna grupper vilket gör dem vanskliga att ut­värdera och evidensgradera för enskilda diagnoser.

Vårdprogramgruppen har därför beslutat att göra litteraturhänvisningar med referenser på sedvanligt sätt. När vi tar ställning till strategier för handläggning eller behandling så är det grundat på våra ställningstaganden som expertgrupp.

Tabell 2. Begreppsförklaringar och förkortningar