Kategorisering av tumören

Hematopatologisk kompetens är central för en säker lymfomdiagnostik. Morfologi och immunhistokemi är basen för diagnostiken, men måste ofta kompletteras med andra tekniker såsom flödescytometri, fluorescens in situ-hybridisering (FISH), polymeraskedjereaktion (PCR) och sekvensering. Det är därför av stor vikt att patologen förses med adekvat och representativt tumörmaterial, i form av en kirurgisk biopsi. 

Mellannålsbiopsi bör undvikas som förstahandsalternativ eftersom materialet ofta inte är tillräckligt för att ställa en säker diagnos, varpå undersökningen måste upprepas. Det är dock ett alternativ i de fall kirurgisk biopsi innebär medicinska risker för patienten.

En portion av materialet bör sparas i -70 °C för att ge möjlighet till kompletterande analyser på DNA- eller RNA-nivå.

Man bör undvika att ställa diagnos enbart utifrån punktionscytologi (möjligt undantag är en återfallssituation). 

Centralisering av diagnosställande bör eftersträvas (åtminstone i form av eftergranskning) och läggas på hematopatologisk expertis. Diagnosen bör ske i samråd med behandlande kliniker, helst i samband med en multidisciplinär konferens, eftersom den kliniska presentationen är en av parametrarna som avgör korrekt diagnos. Se bilaga 1 Kvalitetsdokument för patalogi för en mer detaljerad beskrivning av omhändertagande av lymfombiopsier.

Hela lymfkörtlar och större biopsier läggs i steril fysiologisk koksaltlösning. De kan klara sig över natten, men måste vara det analyserande laboratoriet tillhanda senast påföljande morgon (< 24 timmar). 

Nålbiopsier bör dock läggas i formalin direkt efter provtagning (minst 2 st.) och NaCl (minst 2 st.), dvs. 2 nålbiopsier i formalin direkt och 2 i NaCl då både morfologi och immunhistokemi försämras betydligt efter långvarig förvaring i NaCl. Vid snabb transport kan samtliga dock läggas i NaCl.

För ytterligare detaljer hänvisas till bilaga 1 Kvalitetsdokument för patologi.

1. Typ av operation/undersökning.
2. Vad har sänts in?
3. Vad ska punkteras?
4. Klinisk bedömning/diagnos.
5. Relevanta tidigare patologiska anatomiska diagnoser (PAD)/cytologiska diagnoser (CD), röntgen/labbfynd, tidigare sjukdomar, statusfynd och fynd i samband med provtagningen.
6. Eventuell behandling som kan påverka bedömningen.

Diagnostiken bör utföras vid en enhet med hematopatologisk specialistkompetens, eller eftergranskas vid sådan enhet.

För att ge möjlighet till utvidgad diagnostik bör kirurgisk biopsi eftersträvas vid all lymfomdiagnostik. En portion bör också sparas vid -70 °C eller lägre för att ge möjlighet till kompletterande analyser på RNA- eller DNA-nivå. Man bör också överväga att spara konstitutionellt DNA från hud eller kindsslemhinna för framtida genetiska analyser.

För detaljerad information om provtagningsanvisningar, se KVAST hematopatologi på hemsidan för Svensk Förening för Patologi och bilaga 1 Kvalitetsdokument för patologi

Mer information om patologi finns här:

• Diffust storcelligt B-cellslymfom (DLBCL) UNS, se avsnitt 11.1
• Höggradigt B-cellslymfom, se avsnitt 12.1
• Primärt mediastinalt storcelligt B-cellslymfom, se avsnitt 13.1
• Primärt diffust storcelligt B-cellslymfom i CNS, se avsnitt 14.1
• Burkittlymfom, se avsnitt 15.1