Till sidinnehåll
Kunskapsbank för cancervården Till cancercentrum.se

Primär prevention

Rekommendationer

  • Regelbunden fysisk aktivitet bör rekommenderas eftersom det minskar risken att utveckla bröstcancer (B).
  • Postmenopausala kvinnor bör rekommenderas att eftersträva normalvikt (A).
  • För kvinnor med hög risk att insjukna i bröstcancer kan man diskutera primär prevention med selektiva östrogenreceptormodulatorer (SERM). Dock måste man beakta risken för tromboembolisk sjukdom och frakturer (A). Vid ökad risk för tromboembolisk sjukdom är anastrozol ett bättre alternativ. Dock måste man beakta risken för reducerad benmineralhalt (B).
  • Om HRT sätts in för övergångsbesvär ska behandlingen tidsbegränsas beroende på den tydligt ökade bröstcancerrisken med kombinationen östrogen-gestagen men i lägre nivå också med östrogen enbart, viktigt med kortvarig behandling (v.g. se kapitel 4) (A).

Med primärprevention avses möjligheten att förebygga en sjukdom innan den uppstår. Många kända riskfaktorer kan inte påverkas i preventivt syfte (till exempel ålder, ålder vid menarche, etnicitet och socioekonomiska faktorer). Det är inte heller realistiskt att påverka reproduktiva faktorer såsom antal barn och ålder vid första barnets födelse i preventivt syfte. Mellan 2005 och 2015 ökade antalet insjuknade i bröstcancer globalt från cirka 1,6 miljoner till 2,4 miljoner (Fitzmaurice et al., 2016). Förutom förändringar i folkmängd och åldersstruktur är förändringar i levnadsmönster, paritetsmönster och socioekonomisk status sannolikt det viktigaste för denna ökning. 

Amning ger något minskad risk för bröstcancer, och amning rekommenderas även av andra skäl. Fysisk aktivitet och viktkontroll minskar också risken och detta rekommenderas redan för att förebygga diabetes, cancer generellt och kardiovaskulär sjukdom. Det finns i nuläget inget stöd för generella kostrekommendationer avsedda att minska risken för bröstcancer. Alkohol är dock ett undantag där ett minskat intag skulle kunna vara en fördel ur bröstcancersynpunkt (Wiseman, 2008). 

I en metaanalys med fler än 80 000 kvinnor med normal till ökad risk för att utveckla bröstcancer har man sett en tydlig statistiskt signifikant riskminskning på 38 % (kumulativ incidens 6,3 % i kontrollgruppen och 4,2 % i behandlingsgruppen efter 10 år) när selektiva östrogenreceptormodulatorer (SERM) använts i preventivt syfte. Man såg å andra sidan samtidigt en statistiskt signifikant ökad risk på 73 % (375 respektive 215 individer) för att utveckla tromboembolisk sjukdom, en 56 % ökad risk för endometriecancer (105 vs 63 individer) och 34 % minskad risk för kotfrakturer (494 vs 798 individer) (Cuzick et al., 2013). 

Aromatashämmaren anastrozol har också använts i en preventionsstudie för kvinnor 40–70 år (IBIS II), en placebokontrollerad studie med 3 864 randomiserade individer. Efter 5 års medianuppföljning hade 40 individer (2 %) i anastrozolarmen utvecklat bröstcancer (invasiv cancer och cancer in situ), i placeboarmen 85 individer (4 %) (HR 0,47, 95 % KI 0,32–0,68, p < 0,0001) (Cuzick et al., 2014). 1 410 individer av 3 864 från IBIS II accepterade deltagande i ”bensubstudien”; anastrozol med eller utan risedronat, och bisfosfonattillägget resulterade i reducerad benmineralförlust jämfört med enbart anastrozol efter 3 års medianuppföljning (Sestak et al., 2014). I en av IBIS II-kohorterna randomiserades 2 980 med en cancer in situ-diagnos mellan anastrozol och tamoxifen; efter 7 års medianuppföljning hade man noterat 144 bröstcancerhändelser, 67 i anastrozolarmen och 77 i tamoxifenarmen (Forbes et al., 2016) (HR 0,89, 95 % KI 0,64–1,23), alltså ingen kliniskt och statistiskt signifikant skillnad. 

En påverkbar riskfaktor är hormonersättning för övergångsbesvär (hormone replacement therapy, HRT). Om sådan behandling sätts in bör det vara under en begränsad period. Hos postmenopausala kvinnor har man konstaterat att en kombination av östrogen och medroxiprogesteron resulterade i en riskökning med 24 % för att utveckla invasiv bröstcancer (Chlebowski et al., 2003). I en studie från samma grupp såg man däremot ingen riskökning av ren östrogenersättning hos hysterektomerade postmenopausala kvinnor (Anderson et al., 2012). 

Man har i tre randomiserade undersökningar gett HRT till sjukdomsfria kvinnor med en tidigare bröstcancer. 

Man såg i dessa tre studier

  1. upp till 2,4 gånger ökad risk att få återfall 
  2. 40 % ökad risk att få återfall 
  3. 30 % ökad risk att få återfall (Fahlen et al., 2013; Holmberg et al., 2008; Kenemans et al., 2009). 

Den sistnämnda studiens resultat var inte statistiskt signifikant och man kan notera att denna studie var den enda där man specificerat vilka preparat som skulle användas. Dessutom var tillförseln av gestagen annorlunda och relativt sett fler kvinnor hade en samtidigt pågående tamoxifenbehandling (Fahlen et al., 2013).

Nästa kapitel
6 Screening