Bakgrund och orsaker
Bakgrund
Med begreppet pankreascancer avses i texten duktal pankreascancer, om inget annat anges. Det är ofta svårt att med bilddiagnostik avgöra cancerns ursprung och därför kommer termen periampullära tumörer att användas. De innefattar pankreascancer i caput (huvudet), men också cancer i duodenum (tolvfinger-tarmen), ampull/papilla Vateri (den gemensamma mynningen för gallgången och pankreasgången ut i duodenum) och de extrahepatiska (nedre) gallvägarna. Cancer i corpus och cauda pankreas ingår inte i termen periampullär. Incidensen av pankreas- och periampullär cancer visas nedan.
Figur 1. Incidens av pankreas- och periampullär cancer 2022–2023
År 2023 registrerades i Sverige 2 175 nya tumörer utgående från pankreas och det periampullära området i cancerregistret, varav 1 574 utgjordes av pankreascancer. Antalet registrerade fall av pankreascancer har ökat under de senaste 20 åren. Den åldersstandardiserade incidensen eller insjuknandet för samtliga aktuella tumörformer minskade fram till slutet av 1990-talet, men har under de senaste åren ökat något (Cancerregistret, Statistiska centralbyrån).
Pankreascancer är den vanligaste tumörformen i den periampullära cancergruppen, med över 70 % av fallen enligt ovan tabell. I Sverige står pankreascancer för cirka 2 % av all nydiagnostiserad cancer och 9 % av alla dödsfall i cancer 12. I Sverige liksom i Europa är pankreascancer den tredje 3 vanligaste dödsorsaken i cancer 4. Detta är ett uttryck för att tumören är svår att diagnostisera tidigt, innan den gett upphov till symtom.
Pankreascancer förefaller ha en lång latent fas (10–15 år) innan den initiala mutationen hunnit utvecklats till en manifest cancer med metastaserande egenskaper 5. I dag finns dock inte någon möjlighet att praktiskt utnyttja detta för tidigare diagnostik.
När tumören diagnostiseras har lokal spridning utanför körteln respektive fjärrmetastasering redan ägt rum vid diagnostillfället i 75–85 % av fallen.
Figur 2. Observerad överlevnad upp till 7 år efter diagnos
För hela gruppen med pankreascancer är medianöverlevnaden 6–8 månader, vilket är ett uttryck för att sjukdomen i de flesta fall har ett snabbt förlopp. Femårsöverlevnaden för populationen ligger på cirka 7 % enligt pankreascancerregistrets årsrapport 2023. Lite bättre överlevand (fig2) har man om tumören är belägen i huvudet på pankreas (C25.0) jämfört med lokal i kroppen eller svansen (C15.1-C25.3) eller om det finns en direkt överväxt till annat organ (C25.8-C25.9) vilket speglar att fler patienter insjuknar tidigare med symtom om tumören sitter i huvudet (gulsot).
De dryga 25 % som kan erbjudas försök till botande behandling med kirurgi och cytostatika får i de allra flesta fall återfall i sjukdomen.
Medianöverlevnaden för malign tumör i pankreas vid kurativt syftande kirurgi är 27 månader, och över 25 % av patienterna lever efter 5 år (årsrapport 2023). Antal resektioner har sedan 2016 legat stadigt på 500–600 stycken/år.
Orsaker och riskfaktorer
Faktorer som har visats öka risken för pankreascancer är, utöver hög ålder, rökning 6, fetma 7 och typ 2-diabetes 89. Alkoholmissbruk 10 och kronisk pankreatit 11 innebär också en ökad risk. Vidare kopplas exponering för mutagena nitrosaminer, organklorerade ämnen, tungmetaller och joniserande strålning 1213 till en ökad risk, liksom ackumulering av asbestfibrer. En del av de nämnda substanserna verkar både som ”initiators” och ”promoters” av tumörer i pankreas 13141516.
Första gradens släktingar (föräldrar, syskon och barn) till patienter har en något ökad risk för att drabbas av pankreascancer 17, och det förekommer ärftliga varianter 18. Dessa är ofta relaterade till familjär pankreascancer, ärftlig pankreatit och ärftligt malignt melanom (se kapitel 6 Ärftlig risk för pankreascancer).
Den farligaste faktorn i initieringsfasen av pankreascancer är inhalation av cigarettrök, vilket ger en fördubblad risk för pankreascancer. Denna risk försvinner om man slutar röka.
Påverkbara faktorer för att minska risken
Den europeiska kodexen mot cancer lyfter fram tolv råd som kan minska risken för att drabbas av cancer.
Hälsosamma levnadsvanor och sunda solvanor utgör några av de viktigaste påverkbara åtgärderna för att minska insjuknandet i flera olika cancersjukdomar.
Alla verksamheter inom hälso- och sjukvården bör kunna hantera frågor om levnadsvanor. Arbetet bör bygga på Socialstyrelsens nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder för levnadsvanor 19.
Primär prevention
Riskfaktorer kan delas in i två typer:
- endogena faktorer
- ärftlig pankreatit (hänvisas till sekundär prevention/screening)
- ärftlig risk för pankreascancer (hänvisas till sekundärprevention/screening)
- diabetes typ 2
- obesitas (BMI > 30)
- exogena faktorer
- rökning
- mutagena nitrosaminer
- organklorerade ämnen
- tungmetaller
- joniserande strålning
- asbest.
Primär prevention innefattar att ha hälsosamma levnadsvanor och hålla en hälsosam vikt samt undvika exponering för kända exogena faktorer såsom tobak och alkohol. Detta gäller särskilt för s.k. högriskindivider, det vill säga individer med ärftlig pankreatit eller individer från släkter med familjär pankreascancer. Det finns svenska riktlinjer för hur personer med ärftligt ökad risk för pankreascancer ska omhändertas 20, och i kapitel 6 Ärftlig risk för pankreascancer finns rekommendationer för hur dessa individer ska utredas och omfattas av screeningåtgärder (sekundär prevention).
Ohälsosamma matvanor och låg fysisk aktivitet ökar dessutom risken att drabbas av obesitas och typ 2 diabetes.
Det finns ingen evidens för att utveckling av pankreascancer går att förebygga med medicinering.