Till sidinnehåll
Kunskapsbank för cancervården Till cancercentrum.se

Egenvård

Rekommendationer

  • Patienten ska rekommenderas att avstå från rökning.
  • Patienten ska uppmanas att vara uppmärksam på sina alkoholvanor.
  • Patienten ska erbjudas stöd till egenvård när det gäller medicinsk hantering, beteendehantering och emotionell hantering.
17.1

Nationella riktlinjer

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor är användbara även under cancerbehandlingen. Riktlinjerna innehåll rekommendationer om åtgärder för att förebygga och behandla sjukdom genom att stödja patienter att förändra ohälsosamma levnadsvanor. Riktlinjerna vänder sig till beslutsfattare och profession inom området.

17.2

Allmänt om egenvård

Inom hälso- och sjukvården betyder egenvård att någon inom vården har bedömt att en person, själv eller med hjälp av någon annan, kan utföra en åtgärd i syfte att behandla sig själv. Denna typ av egenvård regleras i olika lagar och sammanfattas i Egenvårdsföreskriften (SOSFS 2012:10 och 2011:23).

Socialstyrelsen ändrade föreskrifterna 2012 när det gäller bedömningen av egenvård eftersom det kommit ny lagstiftning, bland annat nya regler om läkemedelshantering. Egenvårdsföreskriften ställer krav på att hälso- och sjukvården

  • gör individuella bedömningar
  • analyserar riskerna
  • samråder och planerar med dem som berörs
  • gör nya bedömningar om förutsättningarna ändras
  • fastställer rutiner för samarbetet även med andra aktörer
  • säkerställer att ledningssystemet innehåller rutiner för egenvård.

Det finns också generella rekommendationer från RCC beträffande egenvård:

  • Vårdteamet bör i dialog med patienten definiera de moment som lämpar sig för egenvård och göra upp en handlingsplan. (Verksamhetschefen ansvarar för att vårdpersonalens råd om egenvård överensstämmer med lagstiftningen och att utvärderingen av egenvården dokumenteras.)
  • Egenvården bör innefatta stöd för patienten såsom:
    • medicinsk hantering – dagligen hantera sin medicinering, anamma en specifik diet etc.
    • beteendehantering – upprätthålla, ändra och skapa nya meningsfulla beteenden eller livsroller
    • emotionell hantering – lära sig hantera olika känslor inför framtiden för att kunna hantera sin sjukdomsbild.

Egenvård som begrepp indikerar således att en patient själv, med eller utan hjälp av anhöriga och närstående, tar en aktiv roll i valda delar av sin behandling och vård.

En patient som själv tar ansvar för sin dagliga behandling och sin hälsa avlastar inte bara sjukvårdssystemet utan kan också nå bättre resultat när det gäller behandling och känslotillstånd (t.ex. genom ökad insikt) än den som passivt är hänvisad till vårdpersonal. Patienten kan, gärna i samarbete med närstående och anhöriga, utveckla egenvården så att den fungerar bäst för dem som berörs, alltså hitta egna lösningar på givna situationer. Genom egna observationer kan den drabbade själv se betydelsen av rätt omvårdnad och åtgärder, och det kan i sin tur resultera i bättre hälsa och en känsla av att behärska sin situation.

Beskrivningen ovan ger ett ”utifrånperspektiv” på egenvård och speglar sjukvårdens perspektiv. Egenvård kan dock också ha ett ”inifrånperspektiv”. Egenvården (med eller utan hjälp av närstående och anhöriga) utgår från vad individen själv vill ta ansvar för, när det gäller sin hälsa och sitt välbefinnande. I detta ingår att hålla sig fysiskt och mentalt aktiv, att göra sitt bästa för att sköta sig, att använda mediciner på bästa sätt och att ta hand om mindre krämpor och proaktivt reagera på oförutsedda situationer som kan uppstå.

Egenvård kan även omfatta insikt i och kunskap om livsstilsfrågor, t.ex. betydelsen av motion, val av föda och inställning till sin egen livssituation samt beslutet att undvika onyttigheter såsom rökning, alkohol, skräpmat och socker.

Patientinformation om egenvård finns i bilaga 3, författad av Cancerföreningen PALEMA.

17.3

Rökning

Om patienten är rökare bör kontaktsjuksköterskan eller läkaren informera om rökningens negativa effekter vid operation och strålbehandling, och hänvisa patienten till rökavvänjning via primärvården eller den specialiserade vården som kan ge hjälp med rökstopp (Iwakawa et al., 2006; Jagsi et al., 2007; Kaufman et al., 2008; Macdonald et al., 2004; Prochazka et al., 2002; Sharp et al., 2013; Wells et al., 2004). Patienterna kan också ringa den nationella
Sluta röka-linjen 020-84 00 00.

17.4

Komplementär och alternativ medicin

Kontaktsjuksköterskan eller läkaren bör informera patienten om att komplementär och alternativ medicin kan påverka effekterna av cancerläkemedel (Malekzadeh et al., 2005; Peterson, 2005). Kunskap om patienters användning av komplementär och alternativ medicin är värdefull för att kunna tolka eventuella symtom, biverkningar och laboratorievärden rätt. Se nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering.

17.5

Alkohol

Kontaktsjuksköterskan eller läkaren bör rekommendera patienten att vara uppmärksam på sina alkoholvanor under alla typer av cancerbehandling. Alkohol kan öka risken för komplikationer och biverkningar (Bradley et al., 2011; Nath et al., 2010; Tonnesen et al., 2009).

Hälso- och sjukvården bör erbjuda rådgivande samtal till patienter som har frågor om alkoholbruk, samt till patienter som enligt anamnesen dricker alkohol på ett sätt som är förenat med risk och som kan vara relevant för situationen.

Patienter som vill ha stöd för att förändra sina alkoholvanor kan ringa den nationella Alkohollinjen 020-84 44 48.

Nästa kapitel
18 Uppföljning