Inledning

Detta vårdprogram gäller följande sjukdomar (ICD-10 koder):

• Icke-hormonproducerande hypofysadenom (D35.2).
• Prolaktinom (D35.2 + E22.1).
• Akromegali (D35.2 + E22.0).
• Cushings sjukdom (D35.2 + E24.0).
• TSH-producerande hypofysadenom (D35.2 + E05.8).
• Kraniofaryngiom (D35.3).
• Hypofyscystor (Ingen specifik kod finns. D44.3 eller E23.6 används dock ofta).
• Aggressiva hypofystumörer och hypofyscarcinom (D75.1).
• Hypofysapoplexi (D35.2).
• Hypofyssvikt (E23.0).

Vårdprogrammet riktar sig till alla som i sin kliniska vardag kan stöta på patienter med hypofyssjukdomar, till exempel primärvården, utredningsenheter och specialistenheter. Vanliga symtom hos patienter med hypofystumör, så som trötthet, huvudvärk och synförsämring, är också vanliga hos den allmänna befolkningen. Därför söker sig patienterna oftast först till primärvården för besvären. Vårdprogrammet vänder sig också till enheter som specifikt utreder patienter med hypofystumörer, ofta efter att ha blivit remitterade dit från primärvården. Slutligen riktar vårdprogrammet sig till högspecialiserade enheter som handlägger patienter med hypofystumörer av olika slag.

Vårdprogrammet är utarbetat av den nationella arbetsgruppen för hypofystumörer och fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2021-06-15. Samverkan har även skett med Nationellt programområde (NPO) endokrina sjukdomar. Ansvarigt Regionalt cancercentrum är RCC Stockholm Gotland. Beslut om implementering tas i respektive region i enlighet med överenskomna rutiner. 

Svensk sjukvård regleras i första hand av hälso- och sjukvårdlagen och patientlagen, samt förordningen vårdgarantin.

Vårdens skyldigheter regleras bland annat i Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Den anger att målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen samt att hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. God vård definieras enligt Socialstyrelsen som kunskapsbaserad, ändamålsenlig, säker, patientfokuserad, effektiv och jämlik. Vårdprogrammet ger därför rekommendationer för hur vården ska utföras för att uppfylla dessa kriterier. Dessa rekommendationer bör därför i till största delen följas för att det ska gå att hävda att sjukvården lever upp till hälso- och sjukvårdslagen.

Patientlagen (2014:821) anger att vårdgivaren ska erbjuda patienten anpassad information om bland annat diagnosen, möjliga alternativ för vård, risk för biverkningar och förväntade väntetider, samt information om möjligheten att själv välja mellan likvärdiga behandlingar (3 kap. 1–2 § patientlagen). Vårdgivaren ska enligt samma lag erbjuda en fast vårdkontakt samt information om möjlighet till ny medicinsk bedömning, även inom en annan region. Vårdgivaren ska också informera om möjligheten att välja vårdgivare i hela landet inom allmän och specialiserad öppenvård. Enligt det så kallade patientrörlighetsdirektivet ska vårdgivaren också informera om patientens rättighet att inom hela EU/EES välja och få ersättning för sådan vård som motsvarar vad som skulle kunna erbjudas i Sverige. Praktisk information om detta, till exempel hur och när ersättning för sådan vård betalas ut, finns hos Försäkringskassan.

Enligt vårdgarantin (2010:349) har vårdgivaren en skyldighet att erbjuda patienter kontakt samt åtgärder inom vissa tider. De standardiserade vårdförlopp som RCC har tagit fram och som regionerna har beslutat att följa anger kortare väntetider är de som anges i vårdgarantin.

I hälso- och sjukvårdslagen anges också att hälso- och sjukvården har särskilda skyldigheter att beakta barn som närstående och ge dem information, råd och stöd (5 kap. 7 §).

Vårdprogrammet använder evidensgraderingssystemet GRADE. För en komplett gradering ska alla ingående studier tabelleras och värderas. Detta har endast gjorts för ett urval av de studier som ligger till grund för rekommendationerna, men principerna för GRADE-gradering har tillämpats i hela vårdprogrammet.

GRADE innebär att styrkan i rekommendationerna graderas enligt följande:

Starkt vetenskapligt underlag (++++) 
Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet utan försvagande faktorer vid en samlad bedömning.

Måttligt starkt vetenskapligt underlag (+++) 
Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet med förekomst av enstaka försvagande faktorer vid en samlad bedömning.

Begränsat vetenskapligt underlag (++) 
Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet med försvagande faktorer vid en samlad bedömning.

Otillräckligt vetenskapligt underlag (+)
När vetenskapligt underlag saknas, tillgängliga studie har låg kvalitet eller där studier av likartad kvalitet är motsägande anges det vetenskapliga underlaget som otillräckligt.

Läs mer om systemet.

Vårdprogrammet beskriver vård på fyra olika vårdnivåer:

1. Vårdcentraler, närsjukhus, palliativ vård.
2. Centrallasarett eller länssjukhus. Organspecialister med god kompetens att handlägga flertalet fall och som har möjlighet till kontakt med MDK.
3. Sjukhus med väl subspecialiserad specialistsjukvård. Oftast universitetssjukhus.
4. Enhet, i regel vid universitetssjukhus, som genomför högspecialiserad utredning eller behandling som inte kan erbjudas inom alla regioner.