Till sidinnehåll

Multidisciplinär konferens

Rekommendationer

  • Vid multidisciplinär konferens (MDK) för patienter med hypofystumörer bör en neuroradiolog, neurokirurg och endokrinolog närvara.
  • Vid MDK är det även önskvärt att en neurooftalmolog, patolog och öron-, näsa- och halsläkare närvarar.
  • Vid MDK för patienter med hypofystumörer där strålbehandling, eller annan onkologisk behandling, bedöms vara ett av behandlingsalternativen bör även en erfaren onkolog närvara.
  • Vid MDK för barn med hypofystumörer bör även en erfaren barnendokrinolog närvara.
  • Kontaktsjuksköterskor för de patienter som diskuteras bör närvara på MDK.

Remisser till MDK för patienter med hypofystumörer bör innehålla information om

  • tumörtyp
  • tidigare radiologiska undersökningar av hypofystumören
  • kliniska endokrinologiska fynd
  • hypofysfunktion och ev. hormonersättning
  • tidigare behandling (operation, strålning och/eller medicinsk behandling) för hypofystumören samt histopatologisk diagnos för patienter som har opererats
  • aktuell ögonstatus och synundersökning
  • andra kliniskt signifikanta sjukdomar, inklusive behandling med antikoagulantia och trombocythämmare.
     

Rekommendationer för vad som bör diskuteras på MDK

  • Samtliga patienter med nydiagnostiserade icke-hormonproducerande makroadenom, och makroprolaktinom, speciellt tumörer som orsakar synskärpe- och synfältspåverkan, bör diskuteras på MDK.
  • Samtliga patienter med nydiagnostiserad akromegali, Cushings sjukdom, kraniofaryngiom och TSH-producerande hypofysadenom, oavsett storlek, bör diskuteras på MDK.
  • Samtliga patienter som har opererats på grund av makroadenom bör diskuteras på MDK efter att den första postoperativa magnetkameraundersökningen är genomförd.
  • Patienter som har opereras på grund av akromegali, Cushings sjukdom, kraniofaryngiom och TSH-producerande hypofysadenom, och har resttumör eller återfall, bör diskuteras på MDK.

Rekommendationerna ovan anser vi vara ett minimikrav på varje enhet som har MDK för patienter med hypofystumörer. Lokala anpassningar kan dock vara oundvikliga.