Understödjande vård
Tumörlysprofylax
Tumörlyssyndrom (TLS) beror på snabbt sönderfall av leukemiceller och uppträder vanligen i behandlingens inledningsskede. Störst risk löper patienter med högt antal KLL celler i blod, uttalad lymfadenopati och/eller splenomegali samt nedsatt njurfunktion. Vid TLS ses uratstegring, hyperkalemi, hyperfosfatemi och hypokalcemi, och i svåra fall akut njursvikt. För definition av laboratoriemässig TLS och klinisk TLS (kriterier enligt Cairo-Bishop), se bilaga 6, Definition av tumörlyssyndrom enligt Cairo-Bishop.
Tabell 2. Kategorisering utifrån risk för tumörlys
|
|
Låg risk |
Mellanrisk |
Hög risk |
|
|
Lymfkörtelstorlek |
Ingen körtel |
Minst en körtel |
Minst en körtel |
Minst en körtel |
|
|
och |
eller |
och |
|
|
Absolut lymfocytantal |
< 25 x 109/L |
> 25 x 109/L |
> 25 x 109/L |
|
Hydrering och behandling med allopurinol bör ges inför behandlingsstart. Patienter med hög tumörbörda som får BCL2i och CD20-antikropp bör monitoreras med laboratorieanalyser enligt ovan. Rasburikas kan övervägas före behandling om patienten har hög risk för TLS och bör ges vid utveckling av TLS. Enligt klinisk erfarenhet är risken för TLS mycket låg om venetoklax upptitreras enligt Fass och vid start med venetoklax före obinutuzumab, om VO-regim används.
Allopurinol bör minimeras vid behandling med bendamustin (förslagsvis 3-7 dagar efter bendamustinbehandling och endast de 2 första kurerna) eftersom denna kombination innebär förhöjd risk för Stevens-Johnsons syndrom 172.
Infektionsprofylax
I samband med behandling av KLL ökar risken för opportunistiska infektioner. Patienter som fått flera behandlingslinjer och är i sent stadium av sjukdomen bör få infektionsprofylax mer liberalt.
Herpesvirus
Vid tidigare herpes zoster- eller HSV-reaktivering rekommenderas antiviral profylax oavsett vilken KLL-behandling som ges och bör fortsätta i 3–6 månader efter avslutad behandling. Profylax ska alltid ges vid behandling med bendamustin och idelalisib.
Vid behandling med målriktade terapier rekommenderas en individuell, riskbaserad bedömning 173174. Även vid avsaknad av tidigare herpesreaktivering bör profylax övervägas hos patienter i sena behandlingslinjer, vid samtidig behandling med CD20-antikropp, vid lymfopeni och/eller hypogammaglobulinemi, vid samtidig steroidbehandling samt hos äldre patienter med betydande komorbiditet.
I klinisk praxis innebär detta att många väljer att ge herpesprofylax till samtliga patienter som behandlas med VR och VO. Begränsade data finns gällande profylaxbehandling vid BTKi samt BTKi i kombination med BCL2i varför en riskbaserad bedömning enligt ovan rekommenderas.
Indikationen för antiviral profylax gäller oavsett vaccinationsstatus mot herpes zoster, vaccination ersätter således inte profylax när sådan är indicerad.
Pneumocystis jirovecii
Vid behandling med BR och idelalisib rekommenderas profylax mot pneumocystisinfektion med trimetoprim och sulfametoxazol 160 + 800 mg 1 x 1, tre dagar i veckan. Profylaxen bör fortsätta i 6 månader efter avslutad behandling. Vid överkänslighet mot trimetoprim eller sulfa är inhalation med Pentacarinat ett alternativ.
Profylax rekommenderas inte rutinmässigt vid målriktade terapier +/- CD20 antikropp men bör övervägas i sena behandlingslinjer 174.
Profylax vid genomgången hepatit B
Vid tecken på genomgången hepatit B (HBsAg pos alternativt HBsAg neg och anti-HBc pos) bör profylax övervägas vid behandlingsstart med BTKi eller CD20-antikropp. Profylaxbehandlingen med antiviralt läkemedel (entekavir, tenofovirdisoproxilfumarat eller tenofoviralafenamid) bör startas 1 vecka före den immunsupprimerande behandlingen. HBV-DNA bör kontrolleras var 3:e månad. Behandlingen och monitoreringen bör pågå i 18 månader efter avslutad behandling. Efter utsättande av profylax bör patienterna noggrant följas upp i 12 månader på grund av risken för reaktivering med s.k. flare. Profylaktisk behandling kan med fördel initieras i samråd med hepatitspecialist 175176177.
Vaccinationer
Patienter med KLL har nedsatt svar vid vaccination 178. Immunresponsen kan ytterligare försämras av KLL-specifika behandlingar, och nedsatt vaccinationssvar ses exempelvis i minst 6–12 månader efter behandling med CD20-antikroppar 179. Studier tyder på nedsatt vaccinationssvar även vid behandling med målriktade terapier, särskilt vid BTKi-behandling 180 181 182 183 184. Om möjligt bör man ta hänsyn till ovanstående faktorer vid vaccinationsplanering. Patienterna bör fullfölja de årliga vaccinationsrekommendationerna även vid pågående behandlingar, då även ett T-cellssvar kan uppnås som sannolikt bidrar till ett infektionsskydd 185 186 . Immunologiska svaret efter vaccination är bättre tidigt i sjukdomsförloppet, så vaccination bör initieras så fort som möjligt efter diagnos 187 188. Folkhälsomyndigheten rekommenderar vaccination mot influensa, pneumokocker och SARS-CoV-2 för riskgrupper, vilket inkluderar patienter med KLL. Dessa vaccinationer erbjuds kostnadsfritt i samtliga regioner eftersom de ingår i det nationella vaccinationsprogrammet, var god se Folkhälsomyndighetens rekommendationer om vaccination. Folkhälsomyndigheten rekommenderar även vaccination mot herpes zoster och RS-virus, men eftersom dessa vaccinationer ännu inte omfattas av det nationella vaccinationsprogrammet varierar finansieringen mellan regionerna, vilket innebär att patienten i många fall själv får stå för kostnaden.
Vaccinationsrekommendationerna kan variera beroende på epidemiologiskt läge, så se Folkhälsomyndighetens hemsida för aktuella vaccinationsrekommendationerna för riskgrupper.
Influensa
Årlig vaccination mot influensa rekommenderas. Även närstående bör uppmanas att vaccinera sig 189.
Pneumokocker
KLL-patienter bedöms ha mycket hög risk för allvarlig pneumokocksjukdom och rekommenderas vaccination med konjugatvaccin med hög serotypstäckning. Det finns för närvarande två sådana vacciner godkända för vuxna: ett 20-valent (Prevenar 20, PCV20) och ett 21-valent vaccin (Capvaxive, PCV21). Vaccination bör påbörjas i tidigt sjukdomsskede, helst i anslutning till diagnos. Om personen tidigare blivit vaccinerad med PCV13 och/eller polysackaridvaccinet PPV23 bör en dos PCV20 eller PCV21 ges tidigast 1 år efter den senaste dosen. Det finns i nuläget inga svenska rekommendationer om ytterligare revaccination med konjugatvaccin. En prospektiv studie på patienter med KLL har dock visat att revaccination med konjugerat pneumokockvaccin fem år efter primärvaccination förbättrar det serologiska immunsvaret 190.
SARS-CoV-2
Aktiv immunisering för att förebygga covid-19 rekommenderas eftersom KLL-patienter har ökad risk för att drabbas av svår sjukdom 191 192. Immunrespons efter vaccination mot SARS-CoV-2 bland KLLpatienter visar ett tydligt sämre svar jämfört med friska kontrollpersoner, särskilt under pågående behandling 183 193 194 195 196. Årliga vaccinationer mot covid-19 rekommenderas. Behandlingar med antivirala läkemedel kan vara aktuella för patienter som har hög risk för att bli svårt sjuka i covid-19.
Levande försvagade vaccin
Levande försvagade vaccin såsom de mot vattkoppor, mässling, röda hund, påssjuka, BCG, gula febern och tyfoid ska inte ges till immunsupprimerade patienter på grund av risken för att vaccinet ska orsaka sjukdom. En individuell bedömning av nytta kontra risk bör göras i samråd med infektionsläkare när det gäller indikation för vaccination samt grad av immunsuppression för patienter med KLL.
Bältrosvaccin, RS samt övriga vaccinationer
Antigenvaccinet Shingrix har visat god förebyggande effekt mot herpes zoster (bältros) och postherpetisk neuralgi. Studier har visat god effekt även hos patienter med KLL, förutom under behandling med BTKi, men långtidsdata saknas 197 198 199. Nyligen publicerade riktlinjer från Folkhälsomyndigheten rekommenderar vaccination mot bältros till alla med immunbrist orsakat av sjukdom eller läkemedelsbehandling vilket bör inkludera patienter med KLL 200. Shingrix ingår för närvarande ej i nationella vaccinationsprogrammet vilket medför att inte alla regioner erbjuder vaccin kostnadsfritt.
Vaccination mot RS virus rekommenderas av folkhälsomyndigheten till riskgrupper ≥60 år. Preliminära data tyder på att vaccinationssvaret även här är nedsatt hos KLL patienter, men större studier eller långtidsdata finns ej. RS vaccinet erbjuds ej inom alla regioner, nationellt införande utreds för närvarande.
Indikationer för vaccination med övriga vaccin, exempelvis TBE-vaccin och resevaccin, är desamma för KLLpatienter som för resten av befolkningen. Den skyddande effekten kan dock variera eftersom många KLL-patienter har bristande immunsvar efter vaccinationer.
Sekundär immunglobulinbrist
Patienter med KLL har en översjuklighet i infektionssjukdomar, och i 25–50 % av dödsfallen vid KLL är infektion direkt eller bidragande orsak 201 202 203. Den ökade infektionssjukligheten beror delvis på immundefekter som är direkt kopplade till KLL, men den är också sekundär till behandlingen 97 204. Hypogammaglobulinemi ses hos cirka 25 % av KLL patienterna vid diagnos men andelen ökar vid sjukdomsprogress och behandling. 205 206. Immunglobulinsubstitution hos KLL patienter kan övervägas vid låga IgG-nivåer i kombination med svåra bakteriella infektioner, upprepade antibiotikakrävande luftvägsinfektioner och dålig utläkning trots adekvat antibiotikabehandling 207. Om patienten har någon allvarlig lungsjukdom stärks behandlingsindikationen. Sänkta immunglobulinnivåer kan ses efter KLL-specifika behandlingar och även i dessa fall kan substitution övervägas om bristen uppfattas vara symtomgivande.
För utredning och behandlingsförslag hänvisas till Riktlinjer för utredning, diagnostik och behandling av immunbrist, utgivna av Sveriges intresseförening för primär immunbrist (SLIPI) www.slipi.nu.