Till sidinnehåll
Kunskapsbank för cancervården Till cancercentrum.se

Teknisk och metodologisk beskrivning av bilddiagnostik

Lymfkörteldiagnostik med ultraljud

Med ultraljud kan man bedöma lymfkörtlars form och storlek samt interna struktur. Med hjälp av doppler kan man även bedöma vaskularisering. För bedömning av ytliga lymfkörtlar rekommenderas användning av högfrekvent, gärna linjär, transducer 7,5–15 Hz (Jacobson et al., 2015; G. Lai et al., 2010). 

Genomsnittliga kortaxeldiametern hos en inguinal lymfkörtel är 5,4 mm (normalområde 2,1–13,6 mm). En kortaxeldiameter på 8,8 mm är 2 SD över medelvärdet (Jacobson et al., 2015). Enbart storlekskriterier räcker inte för att skilja normala lymfkörtlar från metastatiska dito. En normal lymfkörtel har oval form, fettinnehållande (högekogent) hilus och lågekogent cortex. Cortex har samma tjocklek inom hela lymfkörteln. En normal lymfkörtel uppvisar dopplersignal i hilus alternativt framstår som hypovaskulär. En förstorad, reaktiv lymfkörtel behåller den normala strukturen medan en lymfkörtelmetastas får ändrad form. Metastatiska lymfkörtlar har rund form, saknar högekogent hilus samt har tunt eller inget cortex. De har lägre ekogenitet och är isoekogena eller hypoekogena jämfört med muskelvävnad. Lymfkörtelmetastaser har flera feedingkärl och uppvisar dopplersignal i perifera delar. Om en misstänkt lymfkörtelmetastas uppvisar oskarp ytterkontur tyder detta på tumörspridning utanför lymfkörteln (Esen, 2006; Jacobson et al., 2015; Sohaib et al., 2003). 

Magnetresonanstomografi (MRT) av lilla bäckenet vid utredning av lokal tumörutbredning och regionala lymfkörtlar

Det är viktigt att tänka på att vid ett standardprotokoll för MRT av lilla bäckenet kan undersökningsfältet hamna för högt upp och kaudala delar av vulvacancer riskera att missas. MRT-personal ska därför instrueras om att lägga undersökningsfälten tillräckligt långt kaudalt (”luft mellan benen”) vid vulvacancer. Man får då även en god täckning av ljumskregionerna.

MRT-undersökningen av lilla bäckenet bör innehålla följande:

  • Fältstyrka minst 1,5 T.
  • Ytspolar (phased array coils).
  • Axial samt sagitell T2-viktad högupplöst sekvens (matris 3–4 x 0,8 x 0,8 mm eller mindre).
  • (Coronal T2-viktad sekvens frivilligt val.)
  • Axial T1-viktad sekvens utan och med fettsuppression (matris 3–4 x 0,8 x 0,8 mm eller mindre).
  • Axial och eventuellt sagitell DWI (som riktlinje b 0, 100 och 1000 s/mm2) med ADC.
  • Axial och eventuellt sagitell T1-viktad sekvens med fettsuppression efter Gadolinium-kontrasttillförsel med enkeldos.
  • Patienten bör vara fastande samt eventuellt få tarmmotorikhämmande medel (Buscopan eller Glucagon).

Datortomografi (DT) av buk

DT-undersökning bör, om inte kontraindikationer finns, utföras med intravenös kontrast. Undersökningsområde från diafragma till trochanter minor.

Positronemissionstomografi (PET-DT)

Undersökningen utförs som helkroppsundersökning och omfattar hals, torax, buk samt bäcken, och utförs en timme efter injektion av 18F-fluoro-deoxy-D-glukos.

Om patienten genomgått DT torax och buk med i.v. kontrast inom de senaste 4 veckorna, utförs vanligen lågdos-DT i samband med PET. Sedvanliga förberedelser för 18-FDG-PET.

Nästa kapitel
Lymfkörtelkirurgi vid olika scenarier