Radiologisk diagnostik

• T2 FLAIR: helst 3D-volym med rekonstruktioner i tre plan: axial, koronal och sagittal (alternativt interaktiv rekonstruktion i PACS).
• T2: åtminstone axial.
• T1: 3D före och efter gadoliniumkontrastmedelsinjektion (Gd).
  En 3D-volym kan även behövas som underlag för neuronavigation under operationen. För neuronavigationen krävs att bilderna inkluderar näsa, nacke och öron samt luft ovan hjässan.
• DWI: diffusionsviktad sekvens.
• Perfusion: helst även preoperativt men framför allt på postoperativa undersökningar som förloppskontroll för terapiutvärdering (perfusion behöver inte göras vid radikalitetskontrollen). Vid behov MRT-angiografi för avbildning av blodkärl och susceptibilitetsviktad sekvens för bedömning av kalk och hemosiderin.
• Vid påvisad eller misstänkt hjärntumör med hög risk för spridning via likvorvägarna (ependymom, medulloblastom och germinalcellstumörer) bör även spinalkanalen undersökas, där minimal utredning innehåller sagittal T1-viktad sekvens efter kontrastmedelstillförsel.

Rekommenderad upplösning: för 3D-sekvenser isotrop voxelstorlek cirka 1 mm och för 2D-sekvenser förslagsvis 4 mm snittjocklek.

Utöver dessa sekvenser kan det preoperativt även vara av värde att utföra mer avancerade sekvenser såsom ”diffusion tensor imaging ” (DTI) (minst 32 riktningar) med traktografi och fMRI för att lokalisera funktionellt viktiga områden, eller MRT-spektroskopi (MRS), för differentialdiagnostiska överväganden. Sådana undersökningar utförs oftast på högspecialiserade enheter med neuroradiologisk inriktning.

• T2 STIR (Short TI Inversion Recovery) sagittal
• T2 tse sagittal
• T1 sagittal före och efter kontrastmedelsinjektion, med fördel fettundertryckta sekvenser.
• T1 axial före och/eller efter kontrastmedelsinjektion, med fördel fettundertryckta sekvenser.
• T2 gradientekoaxial vid behov

• T2 FLAIR: helst 3D-volym med rekonstruktioner i tre plan: axial, koronal och sagittal (alternativt interaktiv rekonstruktion i PACS).
• T2: åtminstone axial.
• T1: 3D före och efter gadoliniumkontrastmedelsinjektion (Gd).

Vid uppföljning av känt meningeom kan protokollet ofta förkortas, och kontrastmedel är inte alltid nödvändigt att ge. MR-perfusion kan vara av värde för differentialdiagnostik.

Radiologen bör avge ett strukturerat utlåtande där följande information ingår:

• Undersökning utförd före och efter intravenös kontrastmedelsinjektion.
• Datum och ort för föregående undersökning.
• Tumörens läge, särskilt i förhållande till viktiga funktioner (motorik, sensorik, språk och syn).
• Kontrastuppladdning (ja/nej, karaktär).
• Storlek på kontrastmedelsuppladdande och icke-kontrastmedelsuppladdande komponenter. De tre mått som anges är: största diameter i det axiala snittet, längsta mått i axialplanet perpendikulärt till samt största mått kraniokaudalt.
• Peritumoralt ödem (kan dock vara svårt att skilja från icke-kontrastuppladdande tumör och dessutom infiltrerar tumörceller ofta ödemet kring höggradiga gliom).
• Expansiv effekt.
• Eventuell perfusionsökning.
• Bedömning: baserad på radiologiska fynd tillsammans med kliniska upplysningar (sannolik diagnos, total regress – tydlig regress – marginell regress – oförändrat – marginell progress – tydlig progress.