Till sidinnehåll
Kunskapsbank för cancervården Till cancercentrum.se

Sammanfattning

Detta vårdprogram beskriver handhavandet av patienter med maligna tumörer i centrala nervsystemet, CNS (hjärna och ryggmärg). Den vanligaste typen är astrocytära och oligodendrogliala tumörer, i klinisk vardag oftast kallade gliom. Även om det i dag inte finns någon uppenbart botande behandling kan långtidsöverlevnad ses för gliom, och de behandlingar som finns tillgängliga är betydelsefulla för överlevnad och livskvalitet. Patienter med lågmaligna gliom har ofta en mycket lång överlevnad, medan högmaligna gliom har en allvarligare prognos. Vårdprogrammet omfattar också några andra diagnoser, som drabbar unga patienter och där kurativt syftande behandling ska ges: ependymom, medulloblastom och intrakraniella germinalcellstumörer.

Hjärntumörer och tumörer i ryggmärgen är cancersjukdomar och i vårdprogrammet förekommer både cancer och tumör för att beskriva sjukdomen.

Här följer en kort sammanfattning av de viktigaste slutsatserna och rekommendationerna:

Alarmsymtom: Det är viktigt att öka medvetenheten bland allmänhet och sjukvårdspersonal om symtom som kan tyda på hjärntumör. Följande symtom bör leda till en snabb utredning:

  • förstagångs epileptiskt anfall
  • neurologiskt bortfall/personlighetsförändring/kognitiv påverkan som progredierar över dagar–veckor
  • ny eller markant förändrad huvudvärk, särskilt i kombination med illamående och kräkningar
  • DT eller MRT som visar misstanke om primär hjärntumör.

Handläggning: Tumörer i CNS kräver snabb handläggning och behandling, då högmaligna tumörer kan tillväxa mycket snabbt. Handläggningen sker enligt standardiserat vårdförlopp.

Utredning: MRT är grunden för den radiologiska utredningen och postoperativ MRT efter tumörresektion bör göras. Provtagning från tumören för histologisk och molekylärpatologisk analys enligt WHO-klassifikationen 2016 bör ligga till grund för beslut om postoperativ behandling.

Multidisciplinär konferens (MDK): Alla patienter med CNS-tumör ska diskuteras på postoperativ MDK för att lägga upp planen för postoperativ uppföljning, behandling och eventuell inklusion i kliniska studier.

Omvårdnad och rehabilitering: CNS-tumör är en diagnos som drabbar patienten och de närstående hårt, både fysiskt och psykosocialt. Alla patienter bör erbjudas en namngiven kontaktsjuksköterska, och en individuell skriftlig vård- och rehabiliteringsplan bör upprättas. Rehabilitering under hela sjukdomsförloppet och efter avslutad behandling har stor vikt för patientens livskvalitet. Det är viktigt att de närstående erbjuds adekvat stöd.

Symtombehandling: CNS-tumörers symtom kräver ofta kortisonbehandling, och vårdprogrammet innehåller riktlinjer för användande och dosering samt hantering av komplikationer. Epilepsi, tromboembolisk sjukdom och fatigue är andra symtom som är vanliga och behandlingsrekommendationer ges, liksom riktlinjer för körkort och vapentillstånd.

Egenvård och samvård: För att patienter och deras närstående ska ha bästa möjliga livskvalitet är det viktigt att främja deras möjligheter att – själva och i samarbete med sjukvården – arbeta för att förbättra och bevara sin hälsa och funktion.

Primär- och återfallsbehandling: Vid gliom bör tumörresektion göras, så makroskopiskt radikal som möjligt, utan att man åsamkar patienten permanenta neurologiska skador. Vid lågmaligna gliom (grad II) ges omedelbar postoperativ behandling med strålbehandling och cytostatika om det finns riskfaktorer för snabb tumörprogress. Vid högmaligna gliom (grad III–IV) ges postoperativ behandling med strålbehandling och cytostatika till alla patienter som bedöms kunna tolerera denna behandling. För vissa patienter kan kombinationsbehandling vara olämplig och en individualiserad bedömning måste då göras.

Vid ependymom är radikal resektion den viktigaste åtgärden, och vid högmalign tumör ges postoperativ strålbehandling. För många undergrupper ges postoperativ strålbehandling även vid icke-radikal resektion.

Medulloblastom behandlas med resektion, om möjligt radikal. Risken för tumörspridning via likvor bör beaktas i utredningen. Postoperativt ges strålbehandling mot hjärna och ryggmärg, samt cytostatikabehandling.

Intrakraniella germinalcellstumörer behandlas, beroende på tumörtyp och eventuell tumörspridning, med biopsi eller resektion, cytostatika och strålbehandling.

Vid progress eller återfall bör patienten på nytt diskuteras på MDK för ställningstagande till förnyad operation, cytostatikabehandling eller strålbehandling.

Kvalitetsregistrering: Tumörer i hjärna och ryggmärg registreras i Nationellt kvalitetsregister för CNS-tumörer.

Nästa kapitel
2 Inledning