Sexualitet, fertilitet och graviditet
Rekommendationer
- Patienter och närstående bör erbjudas information om sjukdomens påverkan på sexualiteten och vid behov remitteras till sexolog.
- Patienter med gliom bör innan strålbehandling och/eller cytostatikabehandlingen påbörjas informeras om eventuella fertilitetsbevarande åtgärder.
- Det vetenskapliga underlaget för graviditet och hormonell behandling vid gliom grundas på fallrapporter, fallserier, epidemiologiska studier och resultat från experimentella studier. Generella rekommendationer är därför inte möjliga att ge. En individuell bedömning får göras i varje enskilt fall med stöd av tillgänglig kunskap. För övriga tumörtyper i hjärna och ryggmärg är det vetenskapliga underlaget än mer begränsat. Samtal om en eventuell kommande graviditet berör inte enbart medicinska risker utan även existentiella frågor. Patienten och närstående bör erbjudas både medicinsk information och psykosocialt stöd.
- Epidemiologiska studier antyder att det finns ett samband mellan hormonella faktorer och risken att insjukna i gliom.
- Resultat från fallserier visar att graviditet hos patienter med känt gliom innebär en möjlig risk för tumörprogress, såväl tillväxt av tumör som transformation till ökad malignitetsgrad. Något samband mellan graviditet och överlevnad har inte visats.
- Upptäckt av gliom under graviditeten kräver ett multidisciplinärt omhändertagande där även obstetrisk och anestesiologisk kompetens inkluderas. Tumörbehandlingen bör planeras utifrån individuella förutsättningar med målet att erbjuda kvinnan adekvat tumörbehandling.
- Vid radiologisk diagnostik och uppföljning av tumör i hjärna eller ryggmärg hos en gravid kvinna används i första hand MRT utan kontrastmedel. Om information om kontrastuppladdning är absolut nödvändig görs i första hand DT med kontrastmedel, och i undantagsfall MRT med kontrastmedel.
- Neurokirurgisk operation kan vara indicerad under graviditet, och vid valet av tidpunkt bör även anestesiologiska risker vägas in.
- Strålbehandling mot intrakraniella tumörer hos gravida kvinnor har beskrivits och kan ges. Det finns otillräcklig evidens avseende cytostatikabehandling under graviditet.
- Riskerna för fostret under graviditet är kopplade till dels behandling av gliom och epilepsi hos modern, dels tumörrelaterade tillstånd hos modern. Valet av förlossningsmetod bygger på en individuell bedömning och görs i samråd mellan berörda discipliner.
- Inga studier finns om risker med hormonell behandling vid assisterad befruktning, antikonception, klimakteriebesvär eller könsbekräftande vård.
Sexualitet
Hur mycket den sexuella delen av tillvaron betyder varierar mycket mellan olika människor. Behovet av närhet och kroppskontakt försvinner dock inte för att man har en svår sjukdom. Två cancerpatienter kan reagera helt olika på en och samma behandling, beroende på hur de ser på sig själva, sin kropp och sin sexualitet. Läs mer på sidan Sex och cancer hos Cancerfonden.
Patienten kan uppleva en förändrad sexuell identitet. Det kan leda till att man under perioder får ökad eller minskad lust eller inte orkar i samma omfattning som tidigare.
Patienten och partner bör erbjudas samtal med information om sjukdomens påverkan på sexualiteten. Vid behov och önskemål kan patienten remitteras till sexologiskt utbildad personal för råd och stöd, alternativt kompenserande och energibesparande intervention av arbetsterapeut/fysioterapeut för att upprätthålla den sexuella förmågan med sig själv eller för aktuella partner (se avsnitt 16.7.18 och vårdprogram för cancerrehabilitering (2019).
Fertilitet
Innan strålbehandlingen och/eller cytostatikabehandlingen påbörjas bör patienten informeras om fertilitetsbevarande åtgärder är aktuella. Se vårdprogrammet för cancerrehabilitering (2019).
Assisterad befruktning
Ofrivillig barnlöshet orsakas av flera olika tillstånd. De tekniker och behandlingsprotokoll som används för att behandla ofrivillig barnlöshet, medför oftast hormonell behandling för kvinnan som vill bli gravid. Den hormonella behandlingen ges i syfte att stimulera produktion och mognad av ägg i äggstockarna och främja att det befruktade ägget fäster i livmoderslemhinnan vid återinförandet, men den ger också förändrade nivåer av könshormoner och reglerande hormoner från hypofys och hypotalamus, med bland annat höga nivåer av östrogen och progesteron 204.
Det har inte gått att identifiera några studier som har undersökt effekten av hormonell behandling vid assisterad befruktning hos patienter med känt gliom eller annan tumör i CNS, avseende progress och överlevnad. Några generella råd kan därför inte ges, utan man får göra en individuell bedömning i varje enskilt fall. Det får anses vara okänt vilken långsiktig effekt de suprafysiologiska nivåerna av östrogen och progesteron har på risken för tumörprogress och överlevnad. De experimentella studier som visat stimulerande effekt av progesteron på gliomceller kan tala för att det finns risker med att kvinnor med gliom genomgår hormonell behandling. Utöver eventuella risker med den hormonella behandlingen vid assisterad befruktning bör även eventuella risker med efterföljande graviditet beaktas.
Reproduktiva och hormonella faktorers påverkan på risken att utveckla gliom
Incidensen för gliom hos män är cirka 50 % högre än hos kvinnor 205. Skillnaden ses inte under barndomen vilket tyder på att hormonella faktorer har betydelse för tumörutvecklingen, så att kvinnliga hormoner skulle kunna ha en skyddande effekt alternativt att manliga hormoner medför ökad risk. Experimentella studier har visat att progesteron ger ökad tillväxt och infiltration hos cellinjer med humana astrocyter 206 och att östrogen hindrar celldelning och leder till ökad celldöd i gliomceller 207. Både normala gliaceller och gliomceller uttrycker receptorer för steroidhormoner 208. Med epidemiologiska studier 207209210211212213214215216 har man försökt se om det finns ett samband mellan reproduktiva och hormonella faktorer såsom tidpunkt för menarke 207209211212213217218 och menopaus, graviditet, amning 216218, p-piller och annan hormonell behandling, och risken att insjukna i gliom. Resultaten är inte entydiga men ger visst stöd för att dessa faktorer kan spela roll för utvecklingen av gliom. Samband har setts mellan ökad risk för gliom och högre ålder för menarke samt amning, medan användning av p-piller och hormonsubstitution vid klimakteriebesvär 207209211212213217218 samt graviditet 216218 har kopplats till lägre risk. Metaanalyser 208219 har visat överensstämmande resultat där tydligast samband ses mellan ålder för menarke och risk för att utveckla gliom.
Graviditet
Påverkan av graviditet på progress och överlevnad vid gliom
Under graviditet produceras hormoner och tillväxtfaktorer. Flera av dessa har som nämnts ovan tumörstimulerande effekt, enligt experimentella studier, vilket således skulle kunna förklara en eventuell ökad tillväxt av gliom under graviditeten. Även kvinnans immunförsvar påverkas under en graviditet och ökad immunologisk tolerans skulle kunna vara en annan tänkbar förklaring till eventuell tillväxt. Kunskapen om hur graviditet vid gliom påverkar kliniska symtom, tumörtillväxt och överlevnad samt om tumören i sig medför risker och negativa effekter för fostret, grundar sig på fallrapporter, fallserier och registerstudier. De inkluderade patienterna har varit få till antalet samtidigt som genomgångarna är retrospektivt utförda och jämförbara kontroller saknas. Detta gör att evidensen är av lägre grad och resultaten bör värderas med viss försiktighet.
Sammantaget beskriver flera fallrapporter förekomst av tumörprogress under graviditet 206220221222223224. Utan kontrollgrupper är det dock svårt att värdera om progress sker hos högre andel gravida patienter än icke-gravida patienter med gliom. En studie har mätt tumörens tillväxthastighet före, under och efter graviditet där merparten av tumörerna var gliom grad 2 206. Resultatet ger en bild av att tillväxthastigheten ökar under graviditeten för att därefter återgå till nivån som gällde före graviditeten. Avsaknaden av kontrollgrupp gör det dock svårt att skatta resultatet. Det finns beskrivningar av histopatologiskt verifierad transformation av gliom till högre malignitetsgrad under graviditet 220. Det är dock oklart om ökad risk för progress av tumör under graviditet också påverkar överlevnaden. En nationell registerstudie har inte visat något samband mellan överlevnad och paritet hos kvinnor med låggradigt gliom som var känt före graviditeten 222.
Gliom med klinisk symtomdebut under graviditet
Utöver möjliga hormonella och immunologiska faktorer som förklaring till progress och symtomdebut av gliom under graviditet framförs också att den vätskeretention och ökade blodvolym som ses under graviditeten spelar roll för utveckling av kliniska symtom från gliom med ökat peritumoralt ödem och intrakraniell masseffekt.
Det finns ingen jämförande studie av incidens för gliom mellan gravida och icke-gravida kvinnor i fertil ålder, och det är oklart om symtom vid gliom debuterar oftare under graviditet än däremellan. Det vanligaste debutsymtomet tycks vara epileptiskt anfall men även tecken till intrakraniell tryckstegring och neurologiska bortfallssymtom förekommer 221. Såväl låggradiga som höggradiga gliom kan debutera under graviditet. Bland de rapporterade fallen i litteraturen ses en viss övervikt för höggradiga gliom, cirka 55 %. Det finns också flera beskrivna fall där kvinnan avlidit under graviditet till följd av intrakraniell tryckstegring och status epilepticus 224 men senare publicerade fallserier 206223 rapporterar inga dödsfall under graviditet. Det är oklart om patienter med gliom som debuterat under graviditet har sämre prognos än icke-gravida patienter som diagnostiserats med gliom.
Upptäckt av gliom under graviditet kräver ett multidisciplinärt omhändertagande inkluderande neurolog, onkolog och neurokirurg samt mödrahälsovård, obstetriker och anestesiologisk kompetens. Samverkan rekommenderas för att förebygga akuta situationer och minska komplikationsrisken för foster och moder. Psykosocialt stöd måste ges till patienter och de närstående. För allmänna råd, se även Vägledning Cancer i samband med graviditet.
En individuell bedömning måste göras av utredning och kirurgi och om onkologisk behandling ska ges, om graviditeten ska avslutas (abort) eller fortgå och i vilken sekvens behandling ska ges. Patientens önskemål och tillstånd liksom tumörkarakteristika måste ingå som underlag i bedömningen.
Meningeom i samband med graviditet
Det finns inte något vetenskapligt underlag för en ökad incidens i samband med graviditet. Möjligen kan en ökad symtomutveckling, främst under tredje trimestern, noteras till följd av ökad mängd cirkulerande hormoner med vätskeretention vilket kan förvärra ödem och hyperemi. För kvinnor med kända meningeom som endast följs med radiologiska kontroller kan det därav finnas anledning till ökad vaksamhet under en graviditet. Generellt finns det dock inget underlag för att betrakta meningeom som en kontraindikation mot preventivmedel, hormonbehandling eller genomförande av en graviditet. Enstaka meningeom som upptäcks under graviditet med kraftig expansiv effekt, ödem och tecken till stegrat intrakraniellt tryck kan behöva handläggas i samråd med förlossningsvården och kontraindicera vaginal förlossning.
Radiologi under graviditet
DT och MRT hjärna utan och med kontrastmedel under graviditet
DT hjärna
Generellt gäller att om möjligt undvika exponering för joniserande strålning under graviditet, och nyttan med en röntgenundersökning bör vägas mot potentiella risker. DT hjärna ger dock en obetydlig stråldos till fostret och utförs när det finns välgrundad indikation.
Intravenöst jodkontrastmedel kan ges om detta är nödvändigt för att besluta om behandling under pågående graviditet. Det finns inga hållpunkter för reproduktionstoxikologiska effekter av jodkontrastmedel på människa men erfarenheterna är begränsade. Upprepade jodkontrastmedelsinjektioner skulle kunna påverka fostrets tyreoidea. Det räcker att tyreoideafunktionen hos det nyfödda barnet kontrolleras i den rutinmässiga screening som utförs på alla nyfödda.
MRT hjärna
Inga skadliga effekter har påvisats på foster efter MRT-undersökning av modern under pågående graviditet. Dock används försiktighetsprincipen och MRT-undersökning utförs under graviditet på välgrundad indikation när det är viktigt för valet av behandling av den gravida kvinnan.
En studie har visat på möjlig ökad risk för intrauterin fosterdöd och neonatal dödlighet vid gadoliniumbaserade kontrastmedel till gravida kvinnor.
En stor retrospektiv kohortstudie har nyligen kartlagt potentiella negativa effekter på foster/barn efter injektion av gadoliniumbaserade kontrastmedel till gravida kvinnor (oavsett tidpunkt under graviditeten). Man påvisade ökad risk för inflammatoriska/infiltrativa hudsjukdomar hos barnet och ökad risk för fosterdöd eller tidig neonatal död. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter vid upprepade höga kontrastmedelsdoser. Gadoliniumbaserade kontrastmedel ska därför användas under graviditet endast när det är absolut nödvändigt.
Neurokirurgisk behandling under graviditet
Operationsindikationen hos gravida med gliom måste bedömas från fall till fall beroende på tumörens lokalisation och närhet till funktionsbärande områden, storlek, eventuell tillväxt och kontrastladdning. Kirurgi rekommenderas framför allt under andra trimestern (vecka 18–28) då narkosrisken för modern och risken för fostret är lägst. Moderns sjukdom prioriteras framför fostret och operation sker oftast utan fosterövervakning.
Onkologisk behandling under graviditet
Strålbehandling mot intrakraniella tumörer har beskrivits och kan ges. Allmänna rekommendationer för strålbehandling rekommenderar generellt inte abort om man kan hålla fosterdosen under 0,1 Gy 225226. Konventionell 3D-konform teknik kan vara att föredra framför IMRT 225227. Oavsett teknik kommer fostret att exponeras för små stråldoser och har en ökad risk för leukemi och annan cancerutveckling samt för missbildningar men risken är sannolikt låg vid dessa dosnivåer 226.
Cytostatikabehandling innebär hög risk för teratogen effekt och fosterdöd och detta gäller särskilt alkylerande cytostatika och i första trimestern. Risken för missbildning ligger generellt för cytostatika upp mot 25 % beroende på preparat och eventuell kombination av flera preparat. Efter första trimestern finns inga beskrivningar av ökad missbildningsfrekvens och barnets hälsa på lång sikt verkar inte försämras även om det kan förekomma intrauterin tillväxthämning 228229. För patienter med gliom finns otillräcklig evidens. Djurstudier har visat risk för missbildning och fosterdöd med temozolomid under graviditet 230. En fallserie beskriver sex patienter där fostret exponerats för temozolomid och PCV i första trimestern och alla barnen föddes fullgångna och friska 228.
Patienter som tidigare i livet behandlats för cancer med strålbehandling och/eller cytostatika har sämre fertilitet på grund av sin cancerbehandling. Detta gäller särskilt vid strålbehandling mot huvudet och vid höga kumulativa doser av alkylerande cytostatika. Tillgängliga data talar för att risken för missbildningar dock inte är större än normalt om graviditeten startar mer än 12 månader efter avslutad behandling 231. För patienter med gliom måste man särskilt ta hänsyn till risken för framtida tumörprogress. Se även avsnitt 16.5 Omvårdnad.
Förlossningsaspekter
Såväl vaginal förlossning som förlossning med kejsarsnitt rapporteras utan någon entydig övervikt för en enskild metod. Någon generell riktlinje kan inte ges utan beslutet får grundas på en individuell bedömning och samråd mellan berörda discipliner, inkluderande obstetriker och anestesiolog. Valet av förlossningsmetod påverkas av tumörrelaterade faktorer såsom förekomst eller avsaknad av synlig intrakraniell tumörvolym med eventuell masseffekt och intrakraniell tryckstegring, epilepsi eller neurologiska bortfallssymtom.
Epilepsi och graviditet
Utöver de eventuella risker som tumörsjukdomen i sig för med sig vid graviditet bör även förekomst av epilepsi hos patienter med gliom uppmärksammas inför graviditet. Behandling av epilepsi vid hjärntumör under graviditet bör följa samma principer som för epilepsi av annan genes under graviditet.
Antiepileptisk behandling ökar risken för fostermissbildning i varierande utsträckning beroende på preparat. Detta gäller särskilt valproat, vilket helt bör undvikas. Generellt eftersträvas singelbehandling i så låg dos som möjligt och behandlingen bör vara välinställd innan graviditet konstateras.
Ibland finns anledning att under graviditeten justera behandlingen med ledning av serumkoncentrationer av läkemedel. Detta kräver ingående kunskap om epilepsi och antiepileptisk behandling under graviditet och bör handläggas av neurolog.
För vidare behandlingsråd hänvisas till lokala rutiner och riktlinjer.
Etiska aspekter vid gliom och blivande föräldraskap
En inte obetydlig andel av patienterna med gliom är i ålder och fas i livet när det är aktuellt med familjebildning. Samtal om en eventuell kommande graviditet berör inte enbart medicinska risker och följder utan även existentiella frågor. Önskan att få barn är för många en viktig del av livet. Eftersom det inte finns någon botande behandling vid gliom har dock patienten en begränsad överlevnad. Föräldraskap med samtidig gliomsjukdom väcker därför frågor om liv och död i en nära relation till varandra. Ett barn kan födas och växa upp med vetskap om att risken finns att en förälder inte kommer att vara i livet under hela uppväxten.
Det är sjukvårdens uppgift att så långt det är möjligt ge patienten och de närstående tillgänglig medicinsk information och vid behov erbjuda psykosocialt stöd för att de ska kunna fatta ett välgrundat beslut utifrån sin specifika situation.
Existentiella och etiska frågeställningar kan uppfattas som svåra att hantera och bemöta också för berörd vårdpersonal. Det kan underlätta med ett teambaserat arbetssätt och gemensam diskussion om uppkomna tankar och känslor samt förhållningssätt inom vårdteamet.
Antikonceptionell hormonell behandling vid gliom
Det har inte gått att identifiera studier som har undersökt effekten av hormonell antikonceptionell behandling hos patienter med känt gliom avseende progress och överlevnad. Ovan nämnda epidemiologiska studier 207209210211212213214215216217 antyder en skyddande effekt av oral antikonceptionell hormonell behandling mot att insjukna i gliom, men studierna har inte kunnat visa några skillnader mellan olika behandlingsregimer och behandlingstid. Studierna inkluderar inte patienter med känt gliom. Några generella råd kan därför inte ges, utan en individuell bedömning får ske i varje enskilt fall. För generell information om antikonceptionell behandling hänvisas till Läkemedelsverkets behandlingsrekommendationer.
De experimentella studier som visat stimulerande effekt av progesteron på gliomceller kan tala för att det finns risker för kvinnor med gliom att behandlas med gestageninnehållande läkemedel. Det går inte att fastslå om östrogenkomponenten vid kombinerad hormonell antikonception med östrogen och gestagen ger en skyddande effekt. Hormonspiral ger en lokal behandling med gestageneffekt på endometrium och cervix och medför en serumnivå av gestagen som är lägre än vid behandling med mini-/mellanpiller, implantat eller p-spruta. Det är oklart om det finns en nedre gräns för eventuell tumörstimulerande gestagen effekt och man kan därför inte ange att hormonspiral inte innebär någon risk för påverkan vid gliom. Eventuell samtidig antiepileptisk behandling och ökad risk för DVT vid tumörsjukdom bör också beaktas vid valet av antikonceptionell behandling. Enligt Läkemedelsverkets rekommendation ska patienter med aktiv cancer eller behandling för cancer under de senaste 6 månaderna inte behandlas med kombinerad hormonell antikonception.
Menopausal hormonbehandling (MHT) vid klimakteriebesvär
Substitutionsbehandling (Menopausal hormonbehandling, MHT, tidigare ofta kallad Hormone Replacement Therapy, HRT) vid klimakteriebesvär ges i form av både läkemedel med enbart östrogen och östrogen kombinerat med gestagen. Vid huvudsakligen urogenitala besvär från atrofiska slemhinnor kan lokal behandling eller peroral lågdos östrogen ges.
Det har inte gått att identifiera några studier som har undersökt effekten av MHT hos patienter med känt gliom avseende progress och överlevnad. Ovan nämnda epidemiologiska studier 207209210211212213214215216217 antyder en skyddande effekt av MHT mot att insjukna i gliom men de har inte kunnat visa skillnader mellan olika behandlingsregimer och behandlingstider vid MHT. Studierna inkluderar inte patienter med känt gliom. Några generella råd kan därför inte ges utan en individuell bedömning får göras i varje enskilt fall. Man bör överväga alternativa behandlingar såsom SSRI och SNRI samt icke-medicinska behandlingar.
Avsaknad av evidens vid gliom gäller även för växtbaserade läkemedel med bland annat östrogena substanser från växtriket (fytoöstrogener). I Sverige finns två godkända växtbaserade läkemedel som innehåller extrakt från jordroten av silverläkeax, cimicifuga racemosa. Verkningsmekanismen är oklar men man tror inte att de har någon betydande östrogen effekt. Eventuella risker vid gliom är inte studerade.
Progesteron- och östrogenreceptorer är vanligt förekommande i meningeom. Minskad andel progesteron- och ökad mängd östrogenreceptorer är dock associerat med en sämre prognos. Flera studier har undersökt betydelsen av preventivmedel och hormonsubstitution med östrogen för utvecklingen av meningeom. Det finns en del motsägelsefulla studier framför allt gällande hormonsubstitution med östrogen men sammantaget finns det inte något säkert vetenskapligt underlag för att dessa behandlingar leder till en ökad incidens av meningeom.
Könsdysfori, könsbekräftande vård
Det har inte gått att identifiera några studier som har undersökt effekten av hormonell behandling vid könsdysfori hos patienter med känt gliom avseende progress och överlevnad. Några generella råd kan därför inte ges utan en individuell bedömning får göras i varje enskilt fall.