Autolog hSCT
Rekommendationer
- Konsolidering av patienter med låg- eller intermediärrisk-AML i CR1 med auto-hSCT är i utvalda fall ett rimligt alternativ, men bör i första hand utföras inom ramen för ett kliniskt studieprotokoll.
- Konsolidering av patienter med högrisk-AML (non-APL) med auto-hSCT kan inte rekommenderas.
Strategin att i CR1 konsolidera med högdoscytostatikabehandling + infusion av G-CSF-mobiliserade perifera stamceller (d.v.s. auto-hSCT) används av flera europeiska studiegrupper vid lågrisk-AML och vissa fall vid intermediärrisk-AML 168. Det finns ett ökat intresse för auto-hSCT, se t.ex. 154169. I Cornelissens artikel analyseras långtidsresultaten för intermediärriskpatienter i HOVON-SAKK-studien där inklusionen avslutades 2006. Patienter som inte var aktuella för allo-hSCT randomiserades mellan auto-hSCT och fortsatt cytostatikabehandling. Efter 5 års uppföljning var auto-hSCT förenad med lägre återfallsrisk och en tendens till bättre relapsfri överlevnad (p = 0,065). Cirka 30 % av auto-hSCT-patienterna, i åldern 40–60 år, som drabbades av återfall genomgick allo-hSCT efter recidivet. En Kaplan-Meier-analys av överlevnaden visar ingen skillnad mellan gruppen som genomgick allo-hSCT tidigt och auto-hSCT-gruppen (varav alltså en tredjedel genomgick allo-hSCT i CR2). Resultaten kan tolkas som att auto-hSCT skulle kunna vara ett rimligt alternativ hos vissa patienter med intermediärriskgenetik.