Uppföljning
Mål med uppföljningen
Uppföljningen har två huvudsakliga syften: Att tidigt upptäcka återfall eller sena behadnlingskomplikationer samt att följa patientens behov av rehabilitering. Utöver detta kan uppföljningen användas för att samla underlag för forskning och förbättringsarbete.
Övergången från aktiv behandling till uppföljning ska vara väl definierad och markeras med ett eller flera samtal där patienten får en individuellt anpassad uppföljningsplan. Uppföljningsplanen bör dokumenteras i Min vårdplan och består av flera delar:
- en uppdaterad behovsbedömning för rehabilitering
- en plan för de kommande årens återfallskontroller inkl. datum för den första kontrollen alternativt ett tydliggörande av när och hur patienten kommer att få tid till den
- en tydlig ansvarfördelning som tydliggör vem som ansvarar för t.ex. sjukskrivning, förskrivning av hjälpmedel och liknande och där även patientens eget ansvar framgår.
Förnyad behovsbedömning för rehabilitering
En förnyad behovsbedömning för rehabilitering ska göras vid övergången från behandling till uppföljning. Bedömningen ska göras enligt det nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering, vilket bland annat innebär användning av validerade bedömningsinstrument.
Vid bedömningen ska följande klargöras och uppmärksammas:
- Målet med rehabiliteringen
- Patientens eget ansvar för rehabiliteringen inklusive egenvårdsråd
- Vart patienten kan vända sig vid frågor eller nya behov
- Nästa avstämning
- Frågor om ev. infektionskänslighet och behov av vaccinationer
- Behov av kuratorskontakt pga. psykosociala problem
Självrapportering av symtom
Patienten bör uppmanas att vara uppmärksam på följande symtom och höra av sig till kontaktsjuksköterskan om de inträffar:
- Feber, speciellt hög feber eller långdragen feber
- Upprepade nattsvettningar
- Ofrivillig viktnedgång
Risken för återfall är störst de två första åren efter behandling. För uppföljnings av stamcellstransplanterade patienter gäller speciella uppföljningsrutiner.
Förslag till uppföljningsintervall
Nedan finns förslag till uppföljningsrutiner efter avslutad primärbehandling av AML. De får ses som rekommendationer vilka givetvis kräver anpassning utifrån den enskilda patientens behov.
Rekommendationer
- Hos patienter som man beslutat ska avstå från allo-SCT i primärbehandlingen, men som kan komma ifråga för transplantation vid återfall, bör man under de första 2 åren följa MRD med upprepade benmärgs- eller blodprov i syfte att tidigt upptäcka ett återfall. Se avsnitt 10.4 MRD – measurable residual disease och figur 7.
- AML-patienter som genomgått allo-SCT följs enligt den transplanterande klinikens rutiner.
- Deltagande i klinisk studie kräver särskild uppföljning enligt ett studieprotokoll.
För övriga patienter föreslås uppföljning enligt nedan:
|
Blodprovtagning |
|
|
År 1 |
Månadsvis: Hb, TPK, LPK inkl differentialräkning. |
|
År 2 |
Varannan månad: Hb, TPK, LPK inkl differentialräkning |
|
År 3 |
Var tredje månad: Hb, TPK, LPK inkl differentialräkning |
|
Benmärgsprov |
|
Behöver i dessa fall som regel bara tas vid misstanke om återfall. Undantag – se rekommendationsrutan ovan. |
|
Återbesök |
|
|
År 1 |
En månad efter avslutad behandling. |
|
År 2 |
Var 6:e månad. |
|
År 3–5 |
Årligen. |
Fem år efter avslutad behandling utan återfall kan man i regel avsluta kontrollerna av en icke-transplanterad patient. Primärvården meddelas för kännedom, eller så utremitteras patienten dit. Den behandlande hematologiska enheten har dock fortsatt ansvar för rapporteringen till AML-registret.
MRD-monitorering efter avslutad primärbehandling med kemoterapi
För rekommendationer gällande MRD-monitorering efter avslutad primärbehandling – se avsnitt 10.4.