Till sidinnehåll

Sena komplikationer i perifera nervsystemet

Bestående bortfallssymtom från perifera nervsystemet kan förekomma efter barncancerbehandling.

7.1

Riskfaktorer

Följande är riskfaktorer för neurologiska skador i perifera nervsystemet:

Kirurgi

  • Kirurgi som orsakat perifer nervskada.

Cytostatikabehandling

Strålbehandling

7.2

Målsättning

Målet med uppföljningen är att hitta de individer som får en bestående symtomgivande perifer nervskada och ge lämplig behandling och uppföljning.

7.3

Uppföljning före 18 års ålder

Alla patienter som fått behandling med risk för perifer nervskada bör kontrolleras för senreflexer, motorik och känsel i samband med att behandlingen avslutas och under uppväxten. Vissa patienter får ett kvarstående reflexbortfall, vilket ofta inte ger framtida besvär. Vid symtom, till exempel svaghet, försämrad känsel, tendens till pes cavus alternativt droppfot, bör man göra en neurofysiologisk utredning med neurografi och elektromyografi samt bedömning av en fysioterapeut och/eller arbetsterapeut. Kvarstående kranialnervspåverkan, till exempel facialispares, bör bedömas av en plastikkirurg. Smärttillstånd vid kronisk neuropati är svårbehandlade och bör därför handläggas i samråd med en smärtklinik.

7.4

Uppföljning från 18 års ålder

Perifer nervskada som kvarstår efter behandling är irreversibel och det finns ingen behandling som förbättrar nervfunktionen per se. Behandlingen är således symtomatisk och består vid uttalade besvär framför allt av fysioterapi.

7.5

Kunskapsunderlag

Vid en perifer neuropati är det mest påtagliga motoriska inslaget en försvagning eller ett bortfall av perifera reflexer i benen, vilket medför en påverkad gångförmåga. Dessutom förekommer kranialnervspåverkan, där ptos och facialispares är det vanligaste symtomet, liksom sensorisk påverkan i form av smärta och/eller parestesier. Neuropati orsakad av cytostatika kan bli bestående.