Sena komplikationer i perifera nervsystemet
Bestående bortfallssymtom från perifera nervsystemet kan förekomma efter barncancerbehandling.
Riskfaktorer
Följande är riskfaktorer för neurologiska skador i perifera nervsystemet:
- Kirurgi som orsakat perifer nervskada.
- Cytostatikabehandling: Vinkaalkaloider medför ofta akut neuropati som kan bli bestående 6465. Annan neurologisk sjukdom kan öka risken för bestående cytostatikaorsakad perifer neuropati, även vid lägre doser 6667. Behandling med cisplatin kan hos barn i sällsynta fall ge en kronisk sensorisk neuropati 68. Även behandling med talidomid kan ge neuropati 69.
- Strålbehandling: permanenta nervskador uppträder sällan vid doser under 55 Gy 7071.
Målsättning
Målet med uppföljningen är att hitta de individer som får en bestående symtomgivande perifer nervskada och ge lämplig behandling och uppföljning.
Uppföljning
Alla patienter som fått behandling med risk för perifer nervskada bör kontrolleras för senreflexer, motorik och känsel i samband med att behandlingen avslutas, och fortsatt under uppväxten och även i vuxen ålder. Vissa patienter får ett kvarstående reflexbortfall, vilket ofta inte ger framtida besvär. Vid symtom, till exempel svaghet, försämrad känsel, tendens till pes cavus alternativt droppfot, bör man göra en neurofysiologisk utredning med neurografi och elektromyografi samt bedömning av en fysioterapeut och/eller arbetsterapeut. Kvarstående kranialnervspåverkan, till exempel facialispares, bör bedömas av en plastikkirurg. Smärttillstånd vid kronisk neuropati är svårbehandlade och bör därför handläggas i samråd med en smärtklinik.
Kunskapsunderlag
Vid en perifer neuropati är det mest påtagliga motoriska inslaget en försvagning eller ett bortfall av perifera reflexer i benen, vilket medför en klumpig gång. Dessutom förekommer kranialnervspåverkan, där ptos och facialispares är det vanligaste symtomet, liksom sensorisk påverkan i form av smärta och/eller parestesier. Neuropati orsakad av cytostatika kan bli bestående.