Ögon och syn

Följande är riskfaktorer för skador på ögon och för synproblematik:

• Strålbehandling mot ögonregionen, helkroppsbestrålning och isotopbehandling. En mycket låg stråldos på 1–2 Gy mot själva linsen är en riskfaktor för grå starr (katarakt). Risken ökar med högre stråldos. Medelhöga stråldoser (10–40 Gy) innebär risker för skador på ögonlocken, konjunktiva och kornea. Det kan även skada tårkörtlarna med torra ögon som följd. Mycket höga doser (> 50 Gy) kan ge skador på näthinnan och/eller synnerven 6ba7a65c-1fd6-4f59-8c0e-9e0d568d3e011867708777086ce67e070-e59f-4d12-ba90-a30cb370d7811877708777086].
• Barn som behandlats för dubbelsidiga retinoblastom har en förhöjd risk för att få andra tumörer senare i livet, i första hand osteosarkom, mjukdelssarkom och melanom. En del av dessa är relaterade till tidigare tumörbehandling 707878e7-ca39-4849-a435-36d2ef64e7461887708777086.
• Cytostatika kan påverka ögonmuskler, med ögonmuskelpares som följd, vilket vanligen är övergående. Se kapitel 7 Neurologiska och neurokognitiva biverkningar – perifera nervsystemet.
• Förhöjt intrakraniellt tryck kan ge synnervspåverkan, och kirurgi i hjärnan kan ge synproblematik beroende på lokalisation. Se kapitel 8 Neurologiska och neurokognitiva biverkningar – centrala nervsystemet (CNS).

Målet med uppföljningen är att

• alla barn med retinoblastom följs enligt det nuvarande vårdprogrammet av St Eriks Ögonsjukhus tillsammans med lokal ögonklinik samt kontrolleras av onkolog för att upptäcka sekundära tumörer
• identifiera de patienter som har eller riskerar att utveckla förändringar som kräver kontroll och/eller behandling hos ögonläkare.

Stråldos mot ögat ska dokumenteras i journalen och en uppföljningsplan ska upprättas av den uppföljande läkaren i samråd med en ögonläkare.

De patienter som inte haft denna primära kontakt med en ögonläkare ska av den läkare som ansvarat för den onkologiska behandlingen remitteras till ögonläkare för kontroll.

• Kontroller ska göras 1 gång per år eller 1 gång vartannat år upp till 8 års ålder pga. risken för att utveckla katarakt och strålningsretinopati, som vid fördröjd upptäckt riskerar att ge en icke korrigerbar synnedsättning. Efter 8 års ålder kan kontrollernas glesas ut. Ungdomar med utvecklingsförsening eller annan neuropsykiatrisk diagnos kan behöva extra uppmärksamhet eftersom det finns risk för att de själva inte noterar eventuell synnedsättning.
• Patienter med svår synskada bör få rehabilitering och hjälpmedel via en syncentral.

Från 18 års ålder räcker det med anamnes och rutinkontroller av synskärpan, med remiss till en ögonmottagning vid tecken på nedsatt synskärpa. Patienterna ska fortlöpande tillfrågas om symtom på synnedsättning och om de har torra och irriterade ögon.

Individer med uppföljningsbehov utöver det som etableras med ögonläkare ska remitteras till vuxenvården för fortsatt uppföljning enligt ovanstående riktlinjer. Den regionala sjukvårdsorganisationen styr vilken vårdnivå som är aktuell för detta.

Cytostatikabehandling har långsiktigt ingen direkt toxisk effekt på ögonen. Strålbehandling inklusive behandling med radioaktiva isotoper kan däremot ge syn- och ögonproblem på flera sätt. Linsen i ögat är strålkänslig, och en mycket liten stråldos på 1–2 Gy mot själva linsen kan påskynda utvecklingen av grå starr (katarakt), vilket leder till praktiska problem redan i ungdomsåren. Risken ökar med högre stråldos. Mycket höga doser kan ge skador på näthinnan och/eller synnerven, men detta är ovanligt och utgör ett litet praktiskt problem.

Medelhöga stråldoser mot ögonlocken kan påverka Meiboms körtlar i ögonlocken. Dessa körtlar producerar ett sekret som tillsammans med tårvätskan minskar friktionen i ögat, vilket ger symtom i form av torra ögon som lätt blir irriterade. De som löper ökad risk i vuxen ålder är patienter som har strålbehandlats mot skalle, ögon eller ögonlock, eller som fått helkroppsbestrålning som en del av en stamcellstransplantation.