Till sidinnehåll

Bakgrund och orsaker

3.1

Epidemiologi

3.1.1

Blåscancer

Urotelial cancer kan manifestera sig i hela urinvägarna från njurbäcken till uretra, men urinblåsecancer är den helt dominerande uroteliala tumören. Incidensen av urinblåsecancer varierar mellan olika länder och världsdelar. I Sverige har vi en incidens på cirka 3200 fall per år och varje år dör 700 individer till följd av urinblåsecancersjukdomen (2018) (1). Samtidigt är prevalensen, dvs. antalet individer som lever med diagnosen urotelial cancer (urinblåsecancer och övrig urotelial cancer) i Sverige, 25 850 per den 31 december 2016 (2). Under senare år har incidensen urinblåscancer varit i ökande (figur 1), och i Cancerfondsrapporten 2018 är cancer i urinblåsa och urinvägar den fjärde vanligaste cancerformen hos män i Sverige. Könsfördelningen mellan män och kvinnor är ungefär 3:1. Medianlåldern vid insjuknande i Sverige är 75 år, även om blåscancer också förekommer i yngre åldrar (3). Dödligheten har varit oförändrad trots tecken på att överlevnaden förbättrats, se figur 2.

Urinblåsecancer är till övervägande delen av urotelialt ursprung. Skivepitelcancer, adenokarcinom och andra vävnadsursprung förekommer också, men utgör endast ett par procent av alla tumörer i blåsan. Vid diagnos är 80 procent icke-muskelinvasiva cancrar (stadium Ta, T1 eller Tis – carcinoma in situ) och 20 procent muskelinvasiva tumörer (stadium T2–T4). 

Incidensen för njurbäckencancer och uretärcancer är i Sverige cirka 180 fall per år av vardera diagnosen, och den åldersstandardiserade incidensen har ökat för bägge könen under det senaste decenniet (1).

Av de patienter som debuterar med cancer i övre urinvägarna kommer cirka 30 procent att senare drabbas av urotelial tumör även i blåsan (4), medan endast ett par procent av de patienter som debuterar med urinblåscancer har en synkron tumör i övre urinvägarna, eller kommer senare att utveckla en tumör där. Patienter med tumör i trigonum och med multipla tumörmanifestationer har en högre frekvens av cancer även i övre urinvägarna (5).

3.1.2

Njurbäcken- och uretärcancer

Cancer i uretär eller njurbäcken är sällsynt och utgjorde 2020 tolv procent av all urotelial cancer i Sverige (1). Ungefär hälften av uroteliala tumörer i övre urinvägarna är invasiva (pT2) vid diagnos jämfört med en fjärdedel av urotelial cancer i urinblåsan (6,7). Det är inte ovanligt med multifokala tumörer ipsilateralt (27–36 procent). Synkrona kontralaterala tumörer är dock sällsynta (2 procent) (8). Metakron urinblåscancer är vanlig (cirka 30 procent av fallen) (9,10), medan metakron tumör i övre urinvägarna är ovanlig (3 procent), speciellt i frånvaro av blåscancer (11). Det är också betydligt mindre vanligt att man finner en synkron eller metakron urotelial cancer i övre urinvägarna vid blåscancer (0.8–4 procent) (12,13).

Ett specialfall av njurbäcken- och uretärcancer utgör patienter med Lynchs syndrom. Syndromet orsakas av mutationer i gener som styr mismatch-reparation (MMR). Associerade tumörer uppvisar defekt MMR, vilket kan påvisas med hög (90 procent) sensitivitet med immunhistokemisk analys av MMR-proteiner (14). Uroteliala tumörer som är associerade med Lynchs syndrom uppkommer typiskt i uretären, men förekommer även i njurbäcken, uretra och urinblåsa. Livstidsrisken för mutationsbärare beräknas till 10 procent (5–20 procent) med en stark koppling till mutationer i genen MSH2, som beräknas orsaka 80 procent av Lynchs syndrom associerad urotelial cancer (15). Familjeanamnes ska därför upptas vid urotelial cancer, med särskild uppmärksamhet på kolorektalcancer och endometriecancer hos förstagradssläktingar. Eftersom ärftlig cancer generellt uppkommer tidigare än sporadiska tumörer, bör ärftlighet också särskilt beaktas hos individer som utvecklar urotelial cancer, framför allt i övre urinvägarna, innan 60 års ålder (16). Vid misstanke om ärftlighet ska patienten remitteras till regional onkogenetisk mottagning. Se även kapitel 6 Urotelial cancer vid Lynchs syndrom.

Referenser

  1. https://sdb.socialstyrelsen.se/if_can/resultat.aspx
  2. https://www-dep.iarc.fr/NORDCAN/SW/table11.asp?cancer=300&sex=0&stat=2&age_from=1&age_to=18&registry=752&sYear=2015&eYear=2016&submit=%A0%A0Utf%F6r%A0%A0
  3. https://statistik.incanet.se/Urinblasecancer/
  4. Seisen T, Granger B, Colin P et al. A Systematic Review and Meta-analysis of Clinicopathologic Factors Linked to Intravesical Recurrence After Radical Nephroureterectomy to Treat Upper Tract Urothelial Carcinoma. Eur Urol 2015;67: 1122-1133
  5. Palou J, Rodriguez-Rubio F, Huhuet J et al. Multivariate analysis of clinical parameters of synchronous primary superficial bladder cancer and upper urinary tract tumor. J Urol 2005;174: 859-861
  6. Margulis V, Shariat SF, Matin SF et al. Outcomes of radical nephroureterectomy: a series from the Upper Tract Urothelial Carcinoma Collaboration. Cancer 2009;115: 1224-1233
  7. Olgac S, Mazumdar M, Dalbagni G, Reuter V. Urothelial carcinoma of the renal pelvis: a clinicopathologic study of 130 cases. Am J Surg Path 2004;28: 1545-52
  8. Lwin AA, Hsu CH, Chipollini J. Urothelial Carcinoma of the Renal Pelvis and Ureter: Does Location Make a Difference? Clin Genitourin Cancer 2020;18: 45-49
  9. Xylinas E, Rink M, Margulis V et al. Multifocal carcinoma in situ of the upper tract is associated with high risk of bladder cancer recurrence. Eur Urol 2012;61: 1069-1070
  10. Seisen T, Granger B, Colin P et al. A Systematic Review and Meta-analysis of Clinicopathologic Factors Linked to Intravesical Recurrence After Radical Nephroureterectomy to Treat Upper Tract Urothelial Carcinoma. Eur Urol 2015;67: 1122-1133
  11. Holmäng S, Johansson SL. Bilateral metachronous ureteral and renal pelvic carcinomas: incidence, clinical presentation, histopathology, treatment and outcome. J Urol 2006;175: 69-72
  12. Sanderson KM, Cai J, Mirana G et al. Upper tract urothelial recurrence following radical cystectomy for transitional cell carcinoma of the bladder: an analysis of 1.069 patients with 10-year followup. J Urol 2007;177: 2088-94
  13. Wright JL, Hotaling J, Porter MP. Predictors of upper tract urothelial cell carcinoma after primary bladder cancer: a population-based analysis. J Urol 2009;181: 1035-9
  14. Joost P, Therkildsen C, Dominguez-Valentin M et al. Urinary Tract Cancer in Lynch Syndrome; Increased Risk in Carriers of MSH2 Mutations. Urology 2015;86: 1212-7
  15. Engel C, Loeffler M, Steinke V et al. Risks of less common cancers in proven mutation carriers with lynch syndrome. J Clin Oncol 2012;30: 4409-15
  16. Rouprêt M, Babjuk M, Burger M et al. European Association of Urology Guidelines on Upper Urinary Tract Urothelial Carcinoma: 2020 Update. Eur Urol 2021;79: 62-79
3.1.3

Uretracancer

Uretracancer är en mycket ovanlig cancer. Den utgörs huvudsakligen av urotelial cancer, skivepitelcancer (oftast i distala uretra) eller adenokarcinom. Den är tre gånger vanligare hos män än hos kvinnor och upptäcks ofta sent. Cancern sprider sig företrädesvis lokalt och kan ge upphov till fistlar.

Benigna tumörer såsom kondylom maligniserar sällan, men det finns en koppling mellan uretracancer och HPV-infektion.

Samtliga fall med uretracancer registreras i Nationella registret för urinblåsecancer, medan distal uretracancer hos män med skivepitelhistologi registreras i Nationella peniscancerregistret. 

Figur 1. Incidens urinblåsecancer i Sverige (åldersstandardiserad incidens per 100 000 invånare).

Diagram över incidens urinblåsecancer i SverigeFigur 2. Antal döda per 100 000, C67 Malign tumör i urinblåsan, riket, ålder 0–85+, båda könen.

Diagram över antal döda per 100 000

3.2

Etiologi

Risken för urinblåsecancer ökar vid rökning och korrelerar med antalet år som rökare och mängden konsumerade cigaretter/tobak (1), där även passiv rökning ger en ökad risk. Efter rökstopp kvarstår en ökad risk som dock avtar med tiden (2). Man beräknar att 50–65 procent av blåscancer bland män är orsakad av rökning. Hos kvinnor med blåscancer har rökning blivit en vanligare orsak och den orsakar i dag cirka 50 procent av fallen (3).

Inom vissa yrkesgrupper finns en ökad risk för urotelial cancer (4). Exponering för aromatiska aminer (t.ex. beta-naftylamin, 4-aminobifenyl och benzidin) medför en ökad risk. Dessa substanser finns bl.a. i vissa färgämnen och kan förekomma inom kemisk industri samt inom bearbetning av gummi, textil och läder. Likaså kan exponering för förbränningsgaser medföra en ökad risk.

Tvillingstudier talar för en familjär ansamling av blåscancer, men de bakomliggande genetiska mekanismerna är inte klarlagda (5), till skillnad från vid Lynchs syndrom (se kapitel 6 Urotelial cancer vid Lynchs syndrom), och förstagradssläktingar har en dubblerad blåscancerrisk jämfört med normalpopulationen. Genetiska skillnader i enzymatisk aktivitet (t.ex. NAT2 och GSTM1) kan påverka produktion och nedbrytning av karcinogena substanser, vilket också kan öka respektive minska risken för att utveckla cancer. Exempelvis har s.k. snabba acetylerare en minskad risk att utveckla blåscancer medan s.k. långsamma acetylerare har en ökad risk (6). Övriga bakomliggande genetiska mekanismer har i genomvida associationsstudier (GWAS) identifierats också huvudsakligen i anlutning till gener relaterade till kemisk carcinogenes (7).

Patienter som tidigare har fått strålbehandling mot bäckenområdet (8) och patienter som har behandlats med vissa cytostatika (9,10) har en ökad risk för att få blåscancer. Cyklofosfamid (Sendoxan) har en karcinogen metabolit, akrolein, som vid långvarig exponering kan orsaka blåscancer. Denna risk kan minskas genom en hög urinproduktion och medicinering med mercaptometansulfat (Mesna), en substans som detoxifierar karcinogenet. Långvarigt bruk av fenacetin, ett tidigare vanligt analgetikum, har kopplats till en ökad risk för njurbäckencancer.

Vad gäller dietära faktorer är situationen kontroversiell. Det har hävdats att intag av frukt och grönsaker skulle minska risken medan s.k. transfetter skulle öka den. Detta kan i dag inte anses vara evidensbaserat.

Ytterligare riskfaktorer för urinvägscancer anses kroniska retningstillstånd utgöra, exempelvis sekundärt till kronisk kateteravlastning, konkrement och återkommande infektioner. Detta är dock inte dokumenterat i prospektiva studier.

Schistosomiasis (bilharzia) är en parasitsjukdom som kan manifesteras i blåsan och som leder till ökad risk för i första hand skivepitelcancer men även urotelial cancer (11).

Referenser

  1. Brennan P, Bogillot O, Cordier S et al. Cigarette smoking and bladder cancer in men: a pooled analysis of 11 case-controlled studies. Int J Cancer 2000;86: 289-94
  2. Gandini S, Botteri E, Iodice S et al. Tobacco smokingand cancer: a meta-analysis. Int J Cancer 2008;122: 155-64
  3. Freedman ND, Silverman DT, Hollenbeck AR et al. Association between smoking and risk of bladder cancer among men and women. JAMA 2011;17: 737-45
  4. Pashos CL, Botteman MF, Laskin BL et al. Bladder cancer: epidemiology, diagnosis and management. Cancer Pract 2002; 10: 311-22
  5. Koutros S, Decker KL, Baris D et al. Bladder cancer risk associated with family history of cancer. Int J Cancer. 2021;148: 2915-2923.
  6. García-Closas M, Malats N, Silverman D et al. NAT2 slow acetylation, GSTM1 null genotype, and risk of bladder cancer: results from the Spanish Bladder Cancer Study and meta-analyses. Lancet 2005;366: 649-59
  7. De Maturana EL, Rava M, Anumudu C et al. Bladder Cancer Genetic Susceptibility. A Systematic Review. Bladder Cancer. 2018;4: 215-226
  8. Nieder AM, Porter MP, Soloway MS. Radiation therapy for prostate cancer increases subsequent risk of bladder and rectal cancer: a population based cohort study. J Urol 2008;180: 2005-10
  9. Monach PA, Arnold ML, Merkel PA. Incidence and prevention of bladder toxicity from cyclophosphamide in the treatment of rheumatic diseases: a data driven review. Arthritis Rheum 2010;62: 9-21
  10. Chou WH, McGregor B, Schmidt A et al. Cyclophosphamide-associated bladder cancers and considerations for survivorship care: A systematic review. Urol Oncol. 2021 Jun 13:S1078-1439(21)00223-4. doi: 10.1016/j.urolonc.2021.05.017. Epub ahead of print
  11. Zaghloul MS, Gouda I. Schistosomiasis and bladder cancer: similarities and differences from urothelial cancer. Expert Rev Anticancer Ther 2012;12: 753-63