Bilaga 20. Handläggning av radiologiskt påvisad urachusrest utan overt malignt utseende med eller utan symptom

Prevalensen av kvarstående urachusrest är låg, även om förbättrad radiologi har visat någon form av urachusrest hos upp till 1 % av barn [1]. Handläggningen av vuxna med kvarstående urachusrest är utmanande pga. få och motsägelsefulla studier angående risken för utveckling av urachuscancer. Både DT-urografi och MRT används i diagnostiken, men säkra radiologiska kriterier som skiljer benigna rester från malignitet saknas.

Urachusrest förekommer i fyra former; persisterande urachus, urachuscysta (där både den proximala och distala delen av urachus är oblitererad), urachussinus (öppen proximalt) och urachusdivertikel (öppen distalt) [1, 2]. Sekretion från naveln är vanligt vid proximalt öppetstående urachus. Urachuscancer utgår till 90 % från den blåsnära delen [2].

Cystoskopi och vid behov TURB med resektionsbiopsi rekommenderas. Normal cystoskopi och resektionsbiopsi kan dock inte utesluta urachuscancer [3, 4].

Patienter med symtomgivande urachusrest kan erbjudas resektion av urachusresten om svampnavel och andra differentialdiagnoser uteslutits [1, 3-5]. Ingreppet kan vara förknippat med komplikationer [6].

Symtomfria patienter med mindre, radiologiskt okomplicerad urachusrest och invändningsfri cystoskopi kan handläggas konservativt. Patienterna bör följas radiologiskt med förloppskontroll vid ett eller två tillfällen, och både ultraljud och DT har föreslagits som monitorering [1, 4]. Resultat från långtidsuppföljning av denna patientgrupp saknas.

Urachuscancer kan vara solid, cystisk eller av blandform och förkalkningar förekommer i 70 % [2]. Buksmärta är ett vanligt symtom och upp till 75 % av patienterna har haft hematuri. Mucosuri förekommer hos en av fem patienter med urachuscancer [4]. Förekomst av förhöjda nivåer av CEA i serum har beskrivits vid urachuscancer [7]. För behandlingsrekommendationer vid urachuscancer se avsnitt 11.1.2.1 Kurativ behandling.