Till sidinnehåll

Behandling av anaplastisk tyreoideacancer (ATC)

Se även behandlingsöversikt i avsnitt 2.2.3 Anaplastisk tyreoideacancer (ATC)

Denna sjukdom är förenad med mycket dålig prognos och bör diskuteras på regional MDK enligt nivå C på ett sjukhus med högspecialiserad enhet för tyreoideacancer för multidisciplinär handläggning och behandlingsplanering. Behandlingar kan vid behov läggas på nivå B. Handläggning av patienter med misstanke om ATC ska alltid betraktas som ett akut onkologiskt ärende. Vid misstanke om ATC ska patienten utredas skyndsamt (< 48 timmar) och vid konstaterad ATC ska behandling påbörjas snarast (inom 1-3 dagar) utan att standardiserat vårdförlopp initieras.

Prognosen för ATC är historiskt mycket dålig med en medianöverlevnad på < 12 månader 146. Tidigare avled en stor del av dessa patienter med lokalt okontrollerad tumörsjukdom (högt andningshinder och/eller stora tumörulcerationer). Numera är systemisk spridning den viktigaste orsaken till att patienter avlider i ATC. Cytostatikabehandling är effektiv hos 10–20 % av patienterna med ATC. Multimodal behandling förlänger överlevnaden upptill 4–5 månader. De senaste åren har dock noterats en förbättring i prognosen, som förklaras av möjligheten för molekylärpatologisk testning och målinriktade läkemedel riktade mot specifika molekylära förändringar som leder till förlängd progressionsfri överlevnad 146. Överlevnaden är bättre vid BRAFV600E-muterad sjukdom. Cirka 70 % av ATC har inga specifika behandlingsbara mutationer eller fusioner. Fas 1–2-studier visar bättre respons och överlevnad med målinriktad behandling eller immunterapi.

För ATC-patienter med spridd sjukdom är det angeläget att göra en noggrann avvägning mellan nytta och risk avseende aktiva behandlingsinsatser. Att avstå onkologisk behandling till förmån för palliativ vård kan efter individuell bedömning i vissa fall vara rätt beslut och där kan vårdprogrammet för palliativ vård 147 ge vägledning.

17.1

Diagnostik

Rekommendationer

  • Alla kliniskt misstänkta ATC:er rekommenderas direkt mellannålsbiopsi med snabbsvar PAD (+++)
  • Nydiagnostiserade ATC-patienter bör få snabbtestning för BRAFV600E (++++)
  • Val av behandling enligt bedömning av resektabilitet och funktionsstatus (+++)

Figur 7. Sammanfattning av minimal diagnostik vid anaplastisk tyreoideacancer för att kartlägga sjukdomens utbredning och patologi som underlag för beslut om bästa behandlingsstrategi.

image2gaql.png

Det är avgörande att alla patienter med ATC handläggs multidisciplinärt för att snabbast möjligt komma fram till en individuell behandlingsstrategi. Teamet består av specialister inom tyreoideakirurgi, onkologi, patologi och radiologi.

17.1.1

Bilddiagnostik vid misstänkt ATC

Datortomografi (DT) hals-torax-buk med intravenös kontrast är förstahandsvalet för kartläggning av sjukdomsstadium. Vid neurologiska symtom som inger misstanke om hjärnmetastaser bör DT eller MRT hjärna utföras. I de fall där primär kirurgi övervägs (se nedan) är 18F-FDG-PET-DT viktigt för att bedöma spridning som inte tydligt framgår av DT. Undersökning med magnetkamera (MRT) av halsen ger likvärdig information som DT hals.

17.2

Val av behandling

Standardbehandling för patienter med god funktionsstatus med lokaliserad sjukdom eller enstaka fjärrmetastaser är en kombination av onkologisk behandling och kirurgisk behandling. Lokoregional tumörkontroll är mycket betydelsefull vid stadium IVc-sjukdom och kan uppnås genom lokoregional strålbehandling eller tumörreducerande kirurgi, särskilt om inga mutationer vägledande för målinriktad behandling kan påvisas.

Figur 8. Sammanfattning av behandlingsalgoritmen utifrån sjukdomens utbredning och patologi som underlag för beslut om bästa behandlingsstrategi.image7omqe.png

17.3

Kirurgisk behandling

Rekommendationer

  • Inför operation görs operations- och resektabilitetsbedömning inkluderande DT hals-torax (+++).
  • Operation bör ske inom 2–3 veckor från strålbehandlingens avslutande om lokalstatus så tillåter (++).
  • Radikal kirurgi ger långtidsöverlevnad (+++).
  • Profylaktisk trakeostomi bör undvikas (+++).

Operation av ATC är sällan botande utan syftar till lokal tumörkontroll. Resektabilitet bedöms utifrån genomförda radiologiska undersökningar, ibland kompletterad med laryngotrakeoskopi och en samlad klinisk bedömning av en erfaren kirurg. I retrospektiva kohorter har patienter som opererats radikalt en bättre långtidsöverlevnad jämfört med icke-opererade 146148. Erfarenhetsmässigt utgör denna grupp en minoritet. Nyttan med kirurgi, utöver att uppnå långvarig sjukdomskontroll för ett fåtal, är framför allt palliativ.

Operationen bör inte genomföras om det finns utbredd fjärrmetastasering som innebär att patienten bedöms avlida av fjärrmetastaser innan lokal tumörproblematik uppstår. Enstaka eller långsamt växande metastaser utgör inte några kontraindikationer för operation, framför allt om patientens allmäntillstånd är gott.

Halskirurgi vid ATC innebär en ökad risk för komplikationer inklusive recurrensnervskador. Vid ensidig tumör finns ingen anledning för total tyreoidektomi; målet är i första hand att avlägsna primärtumör och lymfkörtelmetastaser radikalt. Vid radiologisk regress efter onkologisk behandling kan sekundär kirurgi övervägas. Man bör så långt som möjligt undvika trakeostomi, som ofta medför lokala komplikationer till men för patientens livskvalitet.

17.3.1

Resektabel stadium IVa-IVb

Vid tumörstadium IVa och IVb kan direkt kirurgi övervägas vid resektabel tumör hos patienter med gott allmäntillstånd (performance status, PS ≤ 2). Postoperativ kombinerad strål- och cytostatikabehandling bör erbjudas. Det finns ingen vetenskaplig evidens för efterföljande adjuvant cytostatikabehandling efter kemoradioterapi.

17.4

Onkologisk behandling

17.4.1

Vid resektabel ATC, stadium IVA-B och WHO PS ≤ 2

Rekommendationer

Patienter i gott skick med stadium IVA–IVB eller enstaka fjärrmetastaser stadium IVC bör erbjudas:

  • Preoperativ radiokemoterapi (RCT) med strålbehandling 45 Gy givet med 3 Gy/fraktion med tre konkomitanta veckovisa paklitaxel (60 mg/m2) eller fastdos doxorubicin 20 mg under 3 veckor vid BRAF-vildtyptumör (++)
  • Postoperativ behandling i 4–6 månader efter preoperativ behandling om patienten har opererats radikalt (+)
  • Postoperativt bör RCT övervägas om det inte givits preoperativt (++)
  • Perioperativ BRAF-/MEK-hämmare vid BRAF-muterad tumör (++++) kan övervägas som off-label

Generellt:

  • Allmäntillstånd, luftvägsstatus och nutritionsstatus monitoreras och optimeras före, under och efter preoperativ behandling så att patienten är i skick för kommande kirurgi (+++)
17.4.1.1

Preoperativ behandling

17.4.1.1.1

BRAF-muterad tumör: BRAF-/MEK-hämmare

BRAF/MEK-hämmare, i första hand dabrafenib (Tafinlar) eller trametinib (Mekinist), har visat god effekt vid ATC och bör övervägas till alla patienter med BRAF-drivande mutation oavsett tumörstadium 149 enligt flödesschemat i Figur 2 Rekommendationer radiojodbehandling efter kirurgi enligt riskstratifiering, trots att godkännande ännu saknas hos EMA. För patienter med primärt resektabla tumörer (stadium IVa) kan förväntas att preoperativ behandling snabbt krymper primärtumören så att efterföljande kirurgi blir mindre omfattande. Det saknas dock tillräckligt med vetenskapligt underlag för att föredra BRAF/MEK-hämmare före primär resektion vid resektabla tumörer. För patienter med lokalt avancerad sjukdom (stadium IVb) finns chans att behandlingen – ifall den ger tillräcklig regress av primärtumören – tjänar som en överbryggning till eventuell operation. Samma gäller för PDTC-patienter med BRAF-mutation. Det bör dock betonas att, även om resultaten verkar lovande, baseras denna rekommendation på icke-randomiserade fas 2 studier.

Preoperativ kombinationsbehandling av BRAF-muterade tumörer med BRAF- och MEK-hämmare kan medföra snabb regress och möjliggöra kirurgi 147. En retrospektiv studie som undersöker 479 patienter med ATC under perioden 2000–2019 visar en klar förändring i median total överlevnad oavsett tumörutbredning hos de patienter som behandlats med målinriktade behandlingar (median total överlevnad 10,6 månader) eller immunterapi i kombination med målinriktade behandlingar eller cytostatikabehandling (median total överlevnad 15,7 månader) jämfört med konventionell cytostatikabehandling (median total överlevnad 8,0 månader). En subgrupp av patienter i denna studie som hade BRAFV600E-muterad tumör behandlades med målinriktade behandlingar och det visar att BRAF-inriktad behandling är mycket effektivt sätt för att få icke-resektabla tumörer att krympa och därmed möjliggöra kirurgi 146. Det uppdaterade resultatet av ROAR-studien ger ytterligare evidens för potentialen av denna kombination vid behandling av BRAFV600E-muterade tumörer. Det visar att av 36 behandlade patienter med lokalt avancerad eller metastaserad BRAFV600E-muterad ATC uppvisas en förbättrad total behandlingsrespons hos 56 % (17 PR; 3 CR), en median progressionsfri överlevnad på 6,7 månader och en median total överlevnad på 14,5 månader 150151. FDA har godkänt denna behandlingsindikation och senaste konsensus i AHNS ITOG 2022 rekommenderar denna kombination i preoperativ situation för att uppnå bättre lokoregional tumörkontroll 84. Användningen av BRAF/MEK-hämmare vid ATC är inte godkänd av EMA, dock bedöms det rimligt utifrån starka vetenskapliga evidens, internationella rekommendationer, och att det endast gäller ett fåtal patienter med gott allmäntillstånd och extremt dålig prognos, rekommenderas som off-label användning såväl som neoadjuvant och som första linjers behandling. Denna behandling har nu också framgångsrikt kombinerats med efterföljande kirurgi och postoperativ sekventiell extern strålbehandling 148.

17.4.1.1.2

BRAF-vildtyp tumör: Kombinerad strål- och cytostatikabehandling

Extern strålbehandling i kombination med cytostatika syftar till att ha bättre sjukdomskontroll inför kirurgi och kan erbjudas vid ATC i stadium IVa–b vid okänd BRAF-status eller BRAF-vildtyptumörer om tumören inte är resektabel primärt.

17.4.1.1.3

Preoperativ extern strålbehandling

Förslagsvis ges hyperfraktionerad behandling med 3 Gy fraktioner till 45 Gy med parallell veckovis cytostatika (paklitaxel 60 mg/m2/vecka (cytostatika som ”radiosensitizer”), (se avsnitt 17.4.1.1.4 Preoperativ cytostatikabehandling).

17.4.1.1.4

Preoperativ cytostatikabehandling

Som förstahandsval för cytostatika parallellt med strålbehandling rekommenderas paklitaxel 60 mg/m2 som ges veckovis (dag 1, 8, 15), alternativt doxorubicin 20 mg/vecka (dag 1, 8, 15). Det finns inga jämförande studier till stöd för det ena eller andra alternativet, så valet av preparat får styras av lokal erfarenhet och eventuella kontraindikationer.

Om operation bedöms vara riskfylld på grund av svår lokal strålreaktion kan intervallet förlängas. Det är dock viktigt att patienten opereras så snart detta är genomförbart för att reducera tiden utan generell behandling.

17.4.1.2

Postoperativ behandling

17.4.1.2.1

BRAF-muterad tumör

De patienter som fått preoperativ behandling med BRAF/MEK-hämmare för BRAF-muterade tumörer rekommenderas postoperativ kombinerad strål- och cytostatikabehandling vid stadium IVa–b-tumörer i adjuvant syfte. Det saknas vetenskaplig evidens för fortsatt adjuvant systemisk behandling med BRAF/MEK-hämmare efter ovanstående behandling, dock undantag om R2-resektion för sjukdomskontroll 149.

17.4.1.2.2

BRAF-vildtyptumör

  1. Postoperativ extern strålbehandling

Retrospektiva kohortstudier har visat förlängd överlevnad för ATC-patienter som behandlades med postoperativ strålbehandling eller kombinerad strål- och cytostatikabehandling efter R0/R1-resektion av primärtumören 152. Postoperativ kombinerad strål- och cytostatikabehandling erbjuds för de patienter som har genomgått direkt kirurgi. För patienter med ett tillräckligt bra allmäntillstånd kan strålbehandling upp till en slutdos på 65–70 Gy erbjudas.

  1. Postoperativ cytostatikabehandling

Om patienter (stadium IVa–b) genomgått direkt kirurgi bör postoperativ kombinerad strål- och cytostatikabehandling tilläggas. Det finns ingen vetenskaplig evidens för att rekommendera fortsatt cytostatikabehandling

Om kombinerad strål- och cytostatikabehandling blir aktuell postoperativt kan parallell veckovis cytostatika ges enligt ovan (se avsnitt 17.4.1.1.4 Preoperativ cytostatikabehandling).

DT kontrolleras regelbundet, till exempel varannan månad, för att utesluta återfall.

17.4.2

Vid icke-resektabel ATC, stadium IVB-C och WHO PS ≤ 2

Rekommendationer:

Patienter i gott skick (WHO PS ≤ 2) och icke-resektabel tumör bör erbjudas:

  • BRAF/MEK-hämmare vid BRAF-muterad tumör (++++)
  • Palliativ kombinerad strål- och cytostatikabehandling med strålbehandling 45 Gy givet med 3 Gy/fraktion och tre konkomitanta veckodoser paklitaxel (mg/m2) eller fastdos doxorubicin 20 mg/dag vid BRAF-vildtyptumör (++)
  • NTRK-hämmare vid NTRK-genfusionspositiv tumör eller cytostatika vid progress av första linjens behandling (+++)
  • Övriga målinriktade behandlingar eller immuncheckpointhämmare kan användas vid progress och fortsatt gott allmäntillstånd inom ramen för kliniska prövningar (++)

Lokoregional tumörkontroll är mycket betydelsefull vid stadium IVc-sjukdom och kan uppnås genom lokoregional strålbehandling eller tumörreducerande kirurgi, särskilt om inga mutationer vägledande för målinriktad behandling kan påvisas.

Extern strålbehandling i kombination med cytostatika syftar till att krympa en initialt icke-resektabel ATC och underlätta en eventuell operation 153154. Palliativ kombinerad strål- och cytostatikabehandling 3–45 Gy med parallell veckovis cytostatika (paklitaxel 60 mg/m2/vecka eller 20 mg doxorubicin fast dos i.v./vecka) ges i första hand om det saknas behandlingsbara mutationer eller vid progress av målinriktad behandling. Därefter rekommenderas fortsatt enbart cytostatika veckovis eller var 3–4:e vecka som singel i kombination (paklitaxel ± karboplatin eller doxorubicin ± docetaxel).

Behandlingseffekten utvärderas varannan månad med DT hals-torax-buk och vid behov görs DT hjärna.

17.4.3

Systemisk målinriktad behandling vid ATC och PDTC – nya möjligheter

17.4.3.1

BRAF/MEK-hämmare

Systemisk behandling med målinriktade läkemedel, särskilt BRAF/MEK-hämmare, kan vara av potentiellt stort värde för utvalda patienter med ATC i stadium IVc och förlänga både den progressionsfria och totala överlevnaden 19146149155156. Kombinationsbehandling av BRAF-muterade tumörer med BRAF- och MEK-hämmare kan medföra snabb regress och möjliggöra kirurgi 147.

Kombinationsbehandling med specifika BRAF- och MEK-kinashämmare följer samma principer och protokoll som redan är etablerade för andra BRAF-muterade tumörer, t.ex. metastaserat malignt melanom. Samtidig behandling med MEK-hämmare har visats motverka resistensutveckling mot BRAF-hämmare 157. Om resektion blir aktuell bör man överväga återstart av BRAF/MEK-hämmare för stadium IVc BRAF-muterade tumörer och inte ge postoperativ strålbehandling med tanke på risk för sjukdomsprogress under lång behandlingspaus.

Relativt snabb tumörrespons kan förväntas. En fas 2-studie som inkluderade patienter med BRAFV600E-mutation oberoende av tumördiagnos visade en tydlig behandlingseffekt av BRAF-hämmaren dabrafenib (Tafinlar 150 mg x 2) i kombination med MEK-hämmaren trametinib (Mekinist 2 mg x 1) på tumörprogression 151. I patientgruppen med ATC (n = 36) hade 56 % en objektiv tumörrespons på behandlingen och 31,5 % av patienterna levde efter 24 månader. Användning av BRAF-inriktad behandling i kombination med immunterapi ges ett starkt stöd i en retrospektiv studie 146 men kan erbjudas endast inom studie. Vid mixed respons kan precisionsstrålbehandling mot oligoprogressiva lesioner ges. BRAF/MEK-hämmare ska pausas under strålbehandling och återupptas efter strålbehandling 146. Denna behandling rekommenderas att använda som off-label mot BRAF-muterad ATC och PDTC även om det inte är godkänd av EMA.

17.4.3.2

NTRK-hämmare

Vid NTRK-fusionspositiv tumör övervägs NTRK-hämmare (larotrektinib, entrektinib) (se Tabell 17 Översikt av målinriktade läkemedel för behandling av ATC och PDTC. Kliniska studier med högsta evidensgraden för respektive target och läkemedel som är utförda på patienter med ATC och/eller PTDC) 198081149158 NTRK-fusioner kan förekomma hos 2,8 % av ATC-patienterna. Rozlytrek (entrektinib) ingår sedan maj 2020 i läkemedelsförmånerna för vuxna och barn från 12 års ålder och Vitrakvi (larotrektinib) sedan april 2022 i läkemedelsförmånerna högkostnadsskyddet för vuxna och barn patienter med solida tumörer med NTRK-genfusion. Immuncheckpointhämmare

PD1- och PD-L1-antikroppar är numera en hörnsten i systemisk behandling av många solida tumörer. Det finns ett fåtal rapporter om singelbehandling 159 och i kombination med andra läkemedel för patienter med ATC/PDTC. Användning av målinriktad behandling i kombination med immunterapi ges ett starkt stöd i en retrospektiv studie (bestående av 76 ATC-patienter) och visar en klart högre total överlevnad på 23,9 månader jämfört med endast målinriktad behandling (14,4 månader) 146 men kan erbjudas endast inom studie.

I en fas 2-studie erhöll 42 ATC-patienter, samtliga med sjukdomsprogress trots annan systemisk behandling, PD1-hämmaren spartalizumab var 4:e vecka 159. Svarsfrekvensen var 19 % för hela gruppen och 35 % hos patienter med ≥ 50 % PD-L1-uttryck i primärtumören. Inga oförväntade behandlingsrelaterade biverkningar noterades.

Kombinationsbehandling med receptortyrosinkinashämmaren lenvatinib och PD1-hämmaren pembrolizumab gav lovande resultat för åtta ATC-patienter i en retrospektiv kohortstudie 160. I den fas 2 ATLEP-studie som presenterades vid ESMO 2022 och ännu inte har publicerats undersökte man prospektivt samma behandlingskombination med preliminärt jämförbara resultat 91. Dubbel immunterapi (durvalumab + tremelimumab allmän svarsfrekvens 33,3 %, ipilimumab + nivolumab 30 %) är en lovande, men mycket toxisk, behandlingskombination som inte har en etablerad position i klinisk rutin än 91161162.

Tillägg av checkpointhämmare kan fördröja progress på BRAF/MEK-hämmare. Det pågår en fas 2-studie 163 med kombination av BRAF-hämmare (vemurafenib) eller MEK-hämmare (kobimetinib) och checkpointhämmare (atezolizumab) för patienter med BRAF-muterad ATC (n = 19) och det visar lovande resultat med förbättrad objektiv svarsfrekvens (ORR) 72 %, 2-årsöverlevnad 67 % och median överlevnad har inte uppnåtts vid median uppföljning 36,6 månader (enligt data från kohort 1 som presenteras av Cabanillas M et al. på ”ATA annual meeting 2022” och ”World Congress on Thyroid Cancer 2023”. I en annan studie visar komplett patologisk respons i 8 av 17 patienter och median 0S 63 månader n=23) med neoadjuvant Vemurafenib+kobimetinib+Pembrolizumab 164.

ATA:s riktlinjer 2021 resp. ESMO:s riktlinjer 2022 rekommenderar immunterapi som första linjens behandling om inga behandlingsbara mutationer finns men tumörer påvisats med högt PD-L1-uttryck, MSI-high/dMMR och/eller hög TMB ≥ 10 mutationer/ Mb 19149. Ingen sådan behandling är godkänd i Sverige än. Behandlingsval bör alltid diskuteras på MDK.

17.4.3.3

Andra målinriktade läkemedel

Tabell 12 sammanfattar vad som hittills utvärderats i kliniska prövningar vid systemisk behandling av ATC och PDTC med kinashämmare av TRK (Tropomyocin Kinase Receptor), multireceptortyrosinkinaser, RET (Rearranged during Transfection), ALK (Anaplastic-Lymphoma Kinase) och mTOR (Mammalian Target of Rapamycin) hämmare. Behandlingseffekt har observerats för RET-hämmare (selperkatinib, pralsetinib) när motsvarande mutationer påvisats i tumören 79158 RET-fusioner är ovanligt vid ATC. Retsevmo (selperkatinib) är godkänt av EMA sedan juli 2022, dock saknas subvention för RET-fusionspositiv ATC. Målinriktad behandling t.ex. selektiv RET-hämmare rekommenderas i både ATA:s riktlinjer 2021 och ESMO:s riktlinjer 2022 vid förekomst av RET-fusioner vid ATC 19159.

Behandling med receptortyrosinkinashämmare, t.ex. lenvatinib och sorafenib, som är etablerad vid radiojodrefraktär DTC, har begränsad klinisk nytta för patienter med ATC/PDTC 165166167168. Dock har en metaanalys visat upp till 63 % sjukdomskontroll av lenvatinib för sammanlagt 176 patienter 166, vilket talar för användbarhet i utvalda fall.

Tabell 17. Översikt av målinriktade läkemedel för behandling av ATC och PDTC. Kliniska studier med högsta evidensgraden för respektive target och läkemedel som är utförda på patienter med ATC och/eller PTDC

Target

Specifik molekylär förändring

Behand­ling

Antal patient­er

Tidigare system-behand­lingar

BRAF muta­tion status

Effekt

Evidens*

BRAF, RET, NTRK, ALK, EGFR, VGFR

BRAFV600E (101 ATC)

Målinriktad behandling

156 ATC

1L

 

Median OS 15,7 mån

Retro­spektiv singel-center 146

Målinriktad behandling + immunterapi

76 ATC

2 pre­operativ, 1L

Median OS 23,9 mån

BRAF

BRAFV600E

Dabrafenib + trametinib

13 ATC

Nej.
Pre­operativ

Enbart BRAF
mut

1-års OS 94 %, median OS ej uppnått

Retro­spektiv singel-center, stadium
IVa–c
146

Vemurafenib + kobimetinib

7 ATC

BRAF

BRAFV600E

Dabrafenib + trametinib

36 ATC

Ja (kirurgi/RCT/ cytostatika)

Enbart BRAF
mut

ORR 56 % (95 % KI 38,1–72,1 %), median PFS 6,7 mån, OS 14,5 mån. 24 mån OS 31,5 %

Fas 2 ”basket”-studie, stadium IVc
151

BRAF

BRAFV600E

Dabrafenib och trametinib

17 ATC

Ja 9 pat.

Enbart BRAF
mut

Median PFS 6,38 mån, OS 14,21 mån

Retro­spektiv multi-center, 1L/2L 155, stadium
IVa–c
155

Vemurafenib

4 ATC

Ja 3 pat.

Median OS 14,91 mån

BRAF

BRAFV600E

Dabra­fenib + trame­tinib ± Pembroli­zumab (DTP)

71 ATC

Nej. 23 preoperativ

 

 pCR 8/17

DTP: mOS 17 mån, mPFS 11 mån (neoadj mOS 63 mån)

Fas 2
  164

Vemura­fenib/
kobime­tinib + Atezoliz­umab (VCA) vs Atezoliz­umab + kobime­tinib (AC)

17 ATC vs 14 ATC

Nej 1L

 

VCA: median OS ej uppnått

AC: median OS 18,23 mån

169

PD1/
PD‑L1

PD-L1-uttryck (22C3-klonen)

Spartali­zumab

42 ATC

Ja

Oselek­terad, både BRAF-muta­tion och vildtyp

ORR 19 % (7 % CR i BRAF-vildtyp). RR PD-L1 positiva gruppen 29 %. 1-årsöverlevnad PD-L1-positiva gruppen 52,1 %

Fas 1–2 basket-studie 159

 

 

Pembroli­zumab eller nivolu­mab

13 ATC

Ja (kirurgi, cytostatika, RCT, BRAF/MEK- hämmare)

 

16 % PR, 23 % SDMedian PFS 1,9 mån, median OS 3,9 mån1-års OS 38 %. PD-L1 CPS ≥1

Fas 2
161

PD‑1 + TKI

 

Pembroli­zumab och lenva­tinib

27 ATC

8 PDTC

Ja

Oselek­terad

ATC: 51,9 % PR, 48,1 % SD

PDTC: 75 % PR, 25 % SDATC: median PFS 9,5 mån, median OS 10,25 mån PDTC: median PFS 20 mån, median OS ej uppnått

Längst respons vid TMB hög eller PD‑L1 CPS > 50 %

Retro­spektiv singel-center ATLEP trial
91

PD‑L1 + CTLA4

 

Durva­lumab + treme­limu­mab

12 ATC 37 DTC 19 MTC

 

 

ATC: ORR 33,3 % (50 % median PD-L1 + ve), median PFS 4 mån, median OS 13,8 mån

Fas 2 DUTHY trial
159

 

 

Nivolu­mab + ipilimu­mab

10 ATC, 32 DTC, 7 MTC

 

 

ATC och Hürthlecellscancer: ORR 9,4 %

Fas 2
170

NTRK

NTRK1/3-fusion

Larotrek­tinib

7 ATC

Ja

BRAF-mutation och WT

ORR 29 %. 2-års PFS/OS 17 %

Sammanfogade data från tre fas 1–2-studier
81 

22 PTC,FTC

ORR 86 %. 2-års PFS/OS 84 %

NTRK

NTRK1, NTRK3

Entrekt­inib

1 ATC, 10 PTC, 1 SC, 1 okänd

Ja

 

ORR 54 %. Median PFS 19,9 mån. Median OS 19,9 mån

STARTRK-2 fas 2 basket-studie
80

VEGF

 

 

 

 

 

Lenva­tinib

176 ATC

Ja

Oselek­terad

15 % PR. 42 % SD. 63 % sjukdomskontroll. 1‑års överlevnad 18,9 %

Meta-analys 10 trials
166

 

Sora­fenib

20 ATC

Ja

Oselek­terad

Median PFS 1,9 %, 1-årsöverlevnad 1,9 mån

Fas 2
168 

 

Suni­tinib

4 ATC

1:a linje

Oselek­ter.

ORR 0 %

Fas 2
167  

 

Pazo­panib

16 ATC

Ja

Oselek­terad

Studien stängd i förtid p.g.a. dålig respons med progress hos 12 av 16 patienter. Median tid till sjukdoms­progress 66 dagar

Fas 2
165   

ALK/
ROS1

ALK-mutation

Crizo­tinib

1

Ja

BRAF WT

 

 

RET

RET-fusion

Selper­ka­tinib

2

Ja

BRAF-mutation och WT

1 patient med SD, 1 patient med PR

Fas 1–2 biomarkör-driven studie 79

mTOR

 

Evero­li­mus

7

Ja

Oselek­ter.

Median PFS 2,2 mån

 

Förkortningar: Allmän svarsfrekvens (Overall Response Rate, ORR), konfidensintervall (KI), progressionsfri överlevnad (PFS), total överlevnad (Overall Survival, OS), månader (mån), svarsfrekvens (Response Rate, RR), komplett remission (Complete Remission, CR), stabil sjukdom (Stable Disease, SD), partiell respons (PR), radiokemoterapi (RCT) tumörmutationsbörda (TMB), Combined Positive Score (CPS), Wildtype (WT).

17.4.4

Palliativ behandling för patienter med omfattande tumörsjukdom och/eller kraftigt nedsatt allmäntillstånd (WHO PS > 2)

För palliativa patienter bör vårdnivå diskuteras och en noggrann och individualiserad avvägning av nytta-riskbalansen bör göras, baserad på en multidisciplinär bedömning och i samspråk med patienten och/eller närstående. Palliativa insatser bör prioriteras för att optimera patientens välbefinnande, och aktiva behandlingsmöjligheter inklusive eventuell strålbehandling för att förhindra kvävningsdöd eller motverka stor tumörulceration diskuteras ovan. Se kapitel 20 Palliativ vård och insatser eller Se det nationella vårdprogrammet för palliativ vård.

17.4.5

Förebyggande och/eller symtomlindrande extern strålbehandling vid stadium IVc

De patienter som inte kan behandlas enligt ovan, på grund av för omfattande metastasering och/eller för påverkat allmäntillstånd, kan bli aktuella för palliativ strålbehandling lokalt. För att uppnå lokal kontroll, förebygga obstruktion och förhindra fistulering eller malign sårbildning kan strålbehandling ges mot tyreoideatumören och eventuella halslymfkörtelmetastaser i 5 Gy fraktioner till 25 Gy (alt. 3 till 30 Gy) mot tumörområdet med en rekommenderad marginal på 0,5 cm till CTV och 0,5 cm till PTV. Vid symtomgivande metastaser från andra lokaler kan sedvanlig palliativ strålbehandling 5 Gy x 5 eller vid skelettmetastaser 8 Gy x 1 erbjudas som vid andra cancersjukdomar.

17.4.5.1

Dosplanering

Datortomografi rekommenderas som underlag för 3D-dosplanering. Behandling ges med dynamisk teknik (IMRT, VMAT) för att uppnå en effektiv dos till tumörområdet och samtidigt minimera dosen till frisk vävnad och därmed minimera risken för strålningsrelaterade biverkningar, men kan ges med en enklare dosplan med statiska fält när snabb strålstart bedöms viktigt.

Behandlingsvolymen inkluderar primärtumören, cervikala lymfkörtlar och fossa supraclavicularis bilateralt samt främre övre mediastinum (nedre gräns 4 cm nedanför jugulum). Dessa avgränsningar ger enligt klinisk erfarenhet en stor behandlingsvolym och kan även vid användande av dynamiska behandlingstekniker ge uttalade strålrelaterade biverkningar som gör att behandlingen inte går att genomföra till planerad fulldos. I dessa fall får behandlingsvolymen individualiseras. Behandlingsvolymen bör då omfatta all makroskopisk sjukdom lokalt på halsen och övre mediastinum (GTV-T + GTV‑N) med en marginal från GTV till CTV på 0,5–1 cm. Marginal från CTV till PTV görs enligt lokala rutiner.