Inledning

Vårdprogrammet beskriver sköldkörtelcancer.

Vårdprogrammet är utarbetat av den nationella arbetsgruppen och fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2021-09-07. Respektive region beslutar om implementering tas i respektive region i enlighet med överenskomna rutiner. Regionalt cancercentrum Väst har varit stödjande i Regionalt cancercentrums arbete med vårdprogrammet.

Tabell 9. Tidigare versioner.

Tidigare vårdprogram publiceras inte men kan begäras ut från Regionala cancercentrum, info@cancercentrum.se.

Version 2.0 fastställd 2021-09-07

• Fokala förändringar i tyreoidea bör värderas enligt EU-TIRADS
  EU-TIRADS medger riskstratifiering av fokala förändringar och kan användas för att välja ut vilka förändringar som bör genomgå cytologi, se kapitel 11.5 Ultraljud i preoperativ utredning av tyreoideacancer.
• Biokemisk kontroll är tillräcklig vid differentierad tyreoideacancer med utmärkt behandlingssvar.
  I enlighet med riktlinjer från ESMO behöver man inte längre göra årligt ultraljud hals, se behandlingsöversikter kapitel 2.2 Behandlingsöversikter
• Kapitlet om extern strålbehandling har reviderats.
  Det reviderade vårdprogrammet innebär inga egentliga förändringar men beskriver tydligare bakgrund, indikation samt hur behandling ska utföras, se kapitel 14.3 Extern strålbehandling.
• Nya läkemedel av typen tyrosinkinashämmare kommer att finnas tillgängliga.
  Ett flertal nya tyrosinkinashämmare är godkända av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA för såväl differentierad tyreoideacancer som medullär och anaplastisk tyreoideacancer. Dessa förväntas bli godkända i Europa och Sverige under 2021, se kapitel 14.4 Systembehandling utöver radiojod och kapitel 14.6.3 Tyrosinkinashämmare.
• Molekylärgenetiska analyser kan övervägas hos patienter med avancerad sjukdom.
  Molekylärgenetiska analyser kan ha betydelse för kirurgisk och onkologisk behandling samt uppföljning, se kapitel 12.3 Klassificering av tumören.
• Genomgång av omvårdnadsdelarna och nytt kapitel inlagt om livskvalitet.
  
  Förändringar i tidigare versioner, se bilaga 13.

För sköldkörtelcancer finns ett standardiserat vårdförlopp.

Det finns ingen konflikt mellan innehållet i vårdprogrammet och det standardiserade vårdförloppet. Vårdförloppet beskriver vad som ska göras medan vårdprogrammet utvecklar hur, samt vilken evidensgrund som finns för åtgärderna i det standardiserade vårdförloppet.

Det standardiserade vårdförloppet finns delvis integrerat med texten i vårdprogrammet men kan också läsas ned i sin helhet i Kunskapsbanken.

Vårdens skyldigheter regleras bland annat i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Den anger att målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen samt att hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. God vård definieras enligt Socialstyrelsen som kunskapsbaserad, ändamålsenlig, säker, patientfokuserad, effektiv och jämlik. Vårdprogrammet ger rekommendationer för hur vården ska utföras för att uppfylla dessa kriterier. Dessa rekommendationer bör därför i huvudsak följas för att det ska gå att säga att sjukvården lever upp till hälso- och sjukvårdslagen.

Patientlagen (2014:821) anger att vårdgivaren ska erbjuda patienten anpassad information om bl.a. diagnosen, möjliga alternativ för vård, risk för biverkningar och förväntade väntetider samt information om möjligheten att själv välja mellan likvärdiga behandlingar (3 kap 1–2 § patientlagen). Vårdgivaren ska enligt samma lag erbjuda en fast vårdkontakt samt informera om möjligheten till ny medicinsk bedömning, även inom en annan region. Vårdgivaren ska också informera om möjligheten att välja vårdgivare i hela landet inom allmän och specialiserad öppenvård. Enligt det så kallade patientrörlighetsdirektivet ska vårdgivaren också informera om patientens rättighet att inom hela EU/EES välja och få ersättning för sådan vård som motsvarar vad som skulle kunna erbjudas i Sverige. Praktisk information om detta, till exempel hur och när ersättning betalas ut, finns hos Försäkringskassan.

Enligt vårdgarantin (2010:349) har vårdgivaren en skyldighet att erbjuda patienter kontakt samt åtgärder inom vissa tider. De standardiserade vårdförlopp som RCC har tagit fram och som regionerna har beslutat att följa anger kortare väntetider som dock inte är en del av vårdgarantin.

I hälso- och sjukvårdslagen anges också att hälso- och sjukvården har särskilda skyldigheter att beakta barn som närstående och ge dem information, råd och stöd (5 kap 7 §).

Inom området tyreoideacancer finns endast ett fåtal välgjorda, randomiserade studier. Detta beror sannolikt till stor del på sjukdomens natur: den är relativt ovanlig, få patienter avlider av sin sjukdom och det krävs lång uppföljning för att fånga eventuella återfall (det vill säga fastställa prognos), framför allt hos lågriskgrupperna. Prognostiskt uppvisar tyreoideacancer ett mycket heterogent spektrum från anaplastisk tyreoideacancer till lågriskgrupper av papillär tyreoideacancer 5e38353c-acc1-4268-8c11-c6caf4d13b2717868078676.

Det har gjort att majoriteten av studier är baserade på kohorter, vilket har gett utrymme för stor variation i behandlingen.

Mot bakgrund av detta har rekommendationerna som regel låg evidensgrad. Till vårdprogrammet har därför kopplats ett nationellt kvalitetsregister, där uppgifter om samtliga patienter i Sverige som diagnosticeras med tyreoideacancer registreras. Registret startade april 2013 och täckningsgraden är mycket hög i några regioner men varierar över landet. Ansträngningar görs nu för att få registret heltäckande över hela landet. Se även kapitel 24 Kvalitetsregister.

Vi har i detta vårdprogram valt att enbart gradera rekommendationerna i kapitel 2.2 Behandlingsöversikter.

Följande gradering enligt GRADE har använts:

• Rekommendationsgrad A = stark vetenskaplig evidens, grundad på meta-analyser, systematisk översikt eller välgjorda stora randomiserade studier (RCT). Rekommendationen har bevisad tydlig inverkan på hälsan hos enskilda eller grupper av patienter och leder till liktydiga resultat.
• Rekommendationsgrad B = måttlig evidens, grundad på små eller ej optimalutförda RCT eller från studier utan randomisering såsom kohortstudier, fall/kontrollstudier eller tvärsnittsstudier. Rekommendationen har delvis tydlig inverkan på hälsan hos enskilda eller grupper av patienter, men leder inte alltid till liktydiga resultat.
• Rekommendationsgrad C = svag evidens, grundad på expertutlåtande, konsensusrapporter, fallbeskrivningar eller andra deskriptiva studier.  Rekommendationen har ingen tydlig inverkan på hälsan hos enskilda eller grupper av individer, leder inte alltid till liktydiga resultat.
• Rekommendationsgrad D = vetenskaplig evidens saknas. Inga studier av tillfredställande kvalitet finns tillgängliga.

Läs mer om systemet i SBU:s metodbok